Ett annorlunda landet Ingenstans

Jo man skulle kunna säga att jag är som Peter Pan, fast utan pirater, krokodiler, indianer, älvor och flygförmåga. Plus att jag måste växa upp. Vilket suger. Med andra ord är jag inte alls särskilt lik någon sagohjälte.

Förresten, har jag någon gång nämnt att jag hatar teknik?
Vad har hon gjort nu, tänker ni.
JAG har inte gjort någonting. Däremot har min vedervärdiga men ojojoj så vidrigt välbehövliga dator så lägligt bestämt sig för att lägga av.
Vad sitter hon och skriver på nu då, frågar ni er.
Jo, min kära mor har också en dator som hon så vänligt lånade ut till mig. Det är tur att någon är på min sida.

Jag vet att detta börjar bli lite, hur säger man, uttjatat. Jag som klagar på min teknikallergi. Därför övergår jag härmed till något man inte pratar om tre gånger om dagen. Eller ens varje dag. Jag menar, det är ju bara midsommar en gång om året så varför prata om det jämt och ständigt. Men i tider som dessa när högtiden faktiskt inträffar så kan man ju göra det.

Min midsommar bestod av:

• En mycket äcklig kille på cykel på vägen in till stan. Stalker-varning. Snälla inte igen, tänkte jag. Vill inte veta vad han tänkte. Men han försvann i alla fall.
• Massa gulliga djur. Både små och större.
• Lite good old-fashioned dansande kring stången.
• Känslan av att känna sig väldigt, väldigt, malplacerad. Kanske är i värre ålderskris än jag trodde.
• En surkärring. Läs Annabananas blogg för mer info.
• En tur på en buss. Som var en båt. Alltså en båtbuss. Helt underbart.
• Ingen picknick. Varm mat inomhus är ganska lockande.
• En viss grad av paltkoma efter förtärandet av supergod spaghetti och köttfärssås, som sköljdes ner med jordgubbar och (vanilj)glass alldeles för tätt inpå.
• En promenad i regnet. Under paraplyer som tur var.
• En aningen skum fest i stadsdelen Viken. Som nog inte ska kommenteras för mycket (vem vet vad som kan komma att läsa detta liksom).

....

Denna midsommardag har jag fortsatt med mitt göra-ingenting-projekt. Jag önskar att jag vore lite mer.. icke-självdestruktiv.

Dagens flashback: Ser just nu på En Prinsessas Dagbok. Jag kommer ihåg när jag var elva år och såg den på bio. Jag kommer också ihåg när jag var tolv och såg den på video. Och jo, jag kommer ihåg när jag såg den på video när jag var tretton, fjorton, femton, också. Vad är det som är så bra med att önska att man vore någon annan? Ingenting egentligen, och ändå gör jag det.