Vad jag kommer att sakna
- Atmosfären, vi är liksom i PARIS! Inte så konstigt att det ligger glädje i luften 24 timmar om dygnet eftersom det händer någonting 24 timmar om dygnet.
- Strosa runt på gatorna och se saker man aldrig sett förut.
- Strosa runt på gatorna och då och då känna igen sig. Helt plötsligt så sticker Notre Dame fram huvudet ungefär.
- Ta en glass och sätta sig på Seines kaj, vinka till turistbåtarna och fortfarande känna en grym lättnad när det blåser i solnedgångstimmen. Fira midsommar och födelsedag vid Invalides och skrika åt de plötsligt igångsatta vattenspridarna. Titta på VM-fotboll vid Trocadero med Eiffeltornet bakom storbildsskärmen.
- Raka puckar inget baktal, man säger det man vill och är inte så rädd för vad andra ska tycka hela tiden.
- Shoppingeeeeennnn. Möjligheterna är ungefär 1 miljon gånger större än i Karlstad.
- Crêpes Nutella Banan.
- Folk jag lärt känna. Vilket till största delen är folk från andra länder än la France men strunt samma.
Vad jag INTE kommer att sakna
- Transport(o)möjligheterna. Bussar som slutar gå klockan nio på kvällen (och sju på söndagar, då det också är ett gap mellan tolv och fyra mitt på dagen), två cyklar stulna på två veckor, stopplikt är ett skämt, köra om kan man väl göra när man vill?, ugnsvarm RER och metro, och så vidare osv osv.
- Strejkerna. Ni FÖRSTÖR för vanligt hederligt folk!
- Byråkratin. Pappers-maniacs.
- Vintern. Med eller utan snö så är det inget jag vill uppleva igen för det var så KALLT och FUKTIGT och JOBBIGT att göra någonting överhuvudtaget. Inte för att man kunde göra någonting eftersom all transportpersonal strejkade på grund av den två decimeter höga snön.
- Alla äckel som visslar, vinkar, blinkar, kommenterar, tafsar, klänger, etc etc. Det finns tillfällen då man SKA vara reserverad. Av ren hövlighet om man har några hjärnceller att förstå sig på sådant med.
- Att vara hemma men ändå inte. Att försöka passa in när det är omöjligt.
- Mitt jobb. Vilket i och för sig inte hör till saken men det är min blogg så jag gör som jag vill.
Vad jag ser fram emot
- En macka med keso och kaviar, fil (!!), lingongrova, tunnbröd, mjölk.... Bröd och mejeriprodukter alltså. Baguette och pastöriserad mjölk är väldigt slagbart.
- Att komma hem. Att vara hemma, ta vad man vill ur kylskåpet, gå och komma som man vill. Göra. Precis. Vad. Man. Vill.
- Att kunna låsa cykeln utan rädsla för att den ska vara stulen när man kommer tillbaka. Och att om man inte har någon cykel och det inte går några bussar be om skjuts/ta bilen.
- BILEN!
- Cykel med pakethållare!
- Folket. Speciella människor och i ren allmänhet. Jag är svensk. Låt så vara att det är synonymt med reserverad.
Vad jag fasar över
- Sabbatsåret är över men jag är inte klar med sabbatstänkandet. Ångest är bara förnamnet.
- Min engelska har blivit ganska ringrostig, för att underdriva.
- Jag kommer att bli så rastlös. En vecka efter hemkomst: Jaha, var är min fullspäckade underbara helg? (Detta är alltså en indirekt befallning till alla jag känner att planera så mycket att jag inte hinner tänka så.)
Vad jag har lärt mig
- Jag är envis som gatan men har inget tålamod med andra människor.
- Jag ska därför inte heller jobba med barn.
- Franska är världens svåraste språk och den som påstår något ska ha en stor fet käftsmäll.
Vad någon i Scrubs skulle säga
- What has two thumbs and still doesn't care? Bob Kelso.
- Goodbye-five!
