Inte för att gå ifrån poängen med programmet eller så

Det enda som egentligen engagerade under gårdagskvällens melodeifestivaldeltävling var väl egentligen vart Anna Bergendahls gitarr tog vägen mitt under framträdandet.

Följande teorier lades fram i hemmet:

1. Fantomen kröp längs scenen och lade beslag på den.

2. Hon gömde den i kjolen.

3. Hon trollade bort den, därav bilden på Tingeling i "jag-älskar-att-stå-på-scen-och-jag-ska-bara-vara-mig-själv-så-originellt-verkligen-och-javisst-känns-det-som-en-seger-bara-att-vara-här(fast-det-menar-jag-ju-egentligen-inte)"-inledningspresentationen.

Någon som har lite insider-information?

Sagan om Hanna på längdskidor (citat-sidan)

It's a dangerous business, Frodo, going out your door.

You step onto the road, and if you don't keep your feet,

there's no knowing where you might be swept off to.

Sagan om Hanna på längdskidor (någon form av det där introduktionstacket som varje bok ska ha)

Jag klandrar:

Alla proffslängdåkare, speciellt OS-deltagarna,

för att ha inspirerat mig till något som är totalt bortom min förmåga

Mamma och pappa,

för att aldrig ha sagt till mig att jag borde lagt av för länge, länge, sedan

Universum,

för att inte ha givit mig något lokalsinne, men några extra kromosomer destruktivitet

Mina lår,

för att inte ha blivit vältränade av att sitta i soffan, se på film och käka godis

IB,

för att... man kan skylla allt på IB

Det är ingen OS-blogg det här

Jag är ingen sportjournalist på Expressen med en fancy paycheck som kan räkna upp statistik i samma klass som Mårten kunde underhålla om alla timmarna, alla dagarna, alla åren, av Stalins liv.

Det närmaste jag kommer idrottsutövande i dessa tider är att hålla vattenkokaren under kranen för att hälla i mer tevatten. Med endast ena handen för lite extra workout.

Avundsjukan är nästan lika stor på deras mössor som på deras medaljer.

Men guld! Igen!

Det är ju för sjutton inte klokt.

Och för den som vill se lite av mitt vanliga jag: Idag lämnade jag in min dator för fel på ljudet samt den externa hårddisken. Moderkortet (nån nödvändig datorskit) är tydligen sönder eftersom hörlurskontakten har slitits sönder (okej, nej, jag är inte så försiktig) så jag fick (var tvungen att köpa) ett par nya högtalare som kunde kopplas via USB. Den externa är däremot lika död som en isbjörn i Etiopien.

Förutsatt att man inte kan nåt sånt där högteknologiskt krypteringsprogram.

Död som sagt.

Slarvsylta kan man också säga.

Kasta ut dem Kanada. Hela Sverige står till er tjänst.

MEN HUR MÅNGA NORRMÄN FÅR DET FINNAS EGENTLIGEN?!?

Den är nog en konspiration ändå. Den där globala uppvärmningen.

Idag var jag ute och gick i en och en halv timme i 18,5 minusgrader och förfrös skelettet.

Nej, jag trodde inte heller det var möjligt innan, men fysiologin upphör tydligen aldrig att förvåna!

There is no place like home

Hem är där man hänger hatten sägs det.

Just nu har jag ingen hatt.

Och mössan ligger i resväskan.

Men man kan inte vara så petig med detaljer.

Eftersom man i Frankrike har två veckors sportlov, eller vinterlov kallas det där (mina tyska kompisar tyckte för övrigt att det var mycket konstigt att vi kallade det för SPORTlov och undrade om var tvungen att sporta, jag hade inget direkt svar men funderade faktiskt lite över denna besatthet, utan att komma fram till några direkta slutsatser), så bestämde jag mig för att bosätta mig på Norrlandsgatan 6, Storuman, Västerbotten/Lappland, S-V-E-R-I-G-E, under denna tid.

Att sen välkomnas av allmänt glada tillrop och påhopp, fika med Sarek tunnbröd (en utmärkt anledning alldeles på egen hand till beslutet ifråga) och te (för jag hade ju inte alls en påse chokladmuffins efter onsdagens bak och massa andra saker att förtära under resans gång) och pratpratprat. Jag kan nog inte sammanfatta det med något annat än ord än renochskärlycka.

Dessutom, fick jag på ett mycket pedagogiskt sätt förklarat för mig varför jag är som jag är.

Jag frågade: Hur har man sönder en extern hårddisk?

Jag fick till svar: Man heter Bosenius i efternamn.

Bara så att ni vet alltså.

Det gäller att ta vara på livets höjdpunkter

Jag älskar verkligen när läraren glömmer bort att ge läxa.