Tid är en bristvara, utom när man har för mycket

Vår hyresvärd har varit bortrest i en och en halv vecka, utan att säga till om att hon skulle åka, vart hon skulle åka eller när (om) hon skulle komma tillbaka. Detta vore ju ett helt ypperligt tillfälle att göra så mycket väsen man bara kan, med tanke på att jag och Liv är de enda hyresgästerna. Typ vara rebellisk och dammsuga på natten (vår dammsugare har ett visst bekräftelsebehov och skriker mycket högljutt).

Ja. Helt ypperligt.

Men internet lade av samma dag som hon åkte. Utan jobb och utan umgängeskrets kom tristessen fortare än blixten. Idag har jag hittat ett eluttag på på Burger King så att jag slipper svära över min dators urusla batteritid på cirka 27 minuter eller betala 35 norska kronor för att sitta på ett internet-café en timme utan att ens kunna använda de två viktigaste bokstäverna Ä och Ö.

Ljud har jag ju dock tyvärr inte. Och det händer ingenting på facebook. Så jag går nog snart ändå.

Kanske ska berätta att jag fått jobb också. Dagisvikarie som kan ställa upp på kort varsel, skulle man väl kunna kalla det. Jag skulle mer uttrycka det: de ringer (hittills mellan 09.10 och 11.30) och frågar om jag kan jobba, jag svarar ja, de ger vägbeskrivning, jag slänger i en matlåda i väskan och springer ner till spårvagnen (här kallat trikken), åker till dagiset (barnehagen. Skratta på bara) och möts där av snor, snor och mer snor.

Jag fortsätter leta andra jobb under tiden. Eller ja, jag ska. När internet kommer tillbaka.

Och idag fyller min syster tio år. Tiden går för fort.

Årets ord: Bröstpump

Jag tror bestämt att jag lider av valfeber. Timingen är ju rätt i alla fall.

Hittills är min favorit helt klart Peter Settman. Vad blir det för parti?

E18, take me home

Om tre timmar och tio minuter går min buss till Karlstad. Jag sitter i pyjamas. Väskan är väldigt opackad.

Men jag har i alla fall ätit frukost. Och borstat tänderna.

Oslo, Norge - reflektioner på ett tidigt stadium

Nu när ett nytt liv börjar så ska bloggen ges en chans att få följa med. På ett lite fripassagerar-manér, sådär lagom nonchalant. Det kan hända att kaptenen (förnuftet) upptäcker att det finns bättre saker att ägna sin tid åt än att förse sådana snyltare och bestämmer sig för att kasta honom överbord i fjorden. Men, den dagen den sorgen.

Låt oss inte fördjupa oss i något symboliskt ordkrig med oss själva. Alors, till reflektionerna.

1. Jag och Liv delar på 30 kvadratmeter, typ halva nedervåningen av en villa. Det är trångt. För vi har bara en garderob. Och jag har, enligt Liv, för mycket kläder. Har ni hört på maken, jag var under the impression att sådant inte kunde förekomma. Men man har tydligen olika syn på världen. Som tur är har vi en massa bokhyllor så kläderna får plats ändå.

2. Liv har däremot med mer skor än jag. För fem myror är fler än fyra elefanter. Jag antar att det på så vis är tur att sommaren är slut så att jag tog farväl av sandalerna och att vintern är tillräckligt långt borta för att stövlarna skulle nedprioriteras för första flyttlasset. Jag räknar alltså inte med att ställningen i sko-cupen kommer att stå fast på detta vis. Tur är väl det, jag som är så dålig förlorare.

3. Skåpen är fyllda med väldigt mycket torrvaror och konserver. Frysen med kyckling, köttfärs och grönsaker. Och två laxfiléer som jag ska äta nån gång i min ensamhet utan den kräsna fröken Hector. Kylen. Inte tom, men definitivt inte välfylld. Ska man leva sparsamt (snålare än Scrooge) så ska man. Njut av mjölken så länge den varar. Det är ju liksom common knowledge att oljan har gett norrbaggarna nåt fel på hjärnan så att de har bestämt att allt ska vara snuskigt obilligt.

4. Vi bor i ett fint område. Villor, barnfamiljer, bankdirektörer. Tur att man har vanan inne av att känna sig malplacerad. Jag undrar vart slumkvarteren ligger. Om dom nu har några. Och det är inte svårt att bli lite småkär i arkitekturen. Känns som Sverige fast... renare. Utsikten över fjorden är inte direkt ful heller.

5. Nej, jag har inte fått något jobb än. Var till skatteverket idag och ansökte om norskt personnummer. Det ska komma om 3-4 veckor. Haaapp. Tack för den byråkratin. Men imorgon blir det bemanningsföretags-stalking. Håll tummarna för progress, jag behövert!

6. Igår när jag skulle duscha uppstod ett problem. Hyresvärden hade inte talat om hur man ändrade från badkarskranen till duschslangen. Jag vred och vände, vred mer, kallade på hjälp i form av min snarkande och icke-grönsakskonsumerande room mate, som vred och vände och vred lite mer. Nepp, inget vatten ur duschslangen. "Jaja, jag får väl bada då." Kanske ska nämna att det inte var något vanligt badkar. Det var än sån där som låter lite japanskt. Eller ja, nåt exotiskt i alla fall. Kan meddela att bubblorna fungerade alldeles utmärkt.

7. Om någon nu missade eller inte riktigt förstod så har vi alltså, i vår 30 kvadratmeters lägenhet med en garderob, i badrummet EN JACUZZI!

8. Jag vet inte om ni förstod det här, men. Vi. Har. Alltså. En. Jacuzzi.

9. Jag vill också be en stilla (nej förresten, gör den synnerligen kraftfull, våldsam om så behövs) bön för min dator. Ytterligare kommentarer borde vara överflödiga.

10. Nämnde jag jacuzzin? Hm, jo det gjorde jag nog.

Allt från fripassageraren på färjan Hanna i Oslo för denna gången. Återkommer när något finns att rapportera. Som ett jobb. Eller hot om utvisning. Stay tuned helt enkelt.