Karlstad har väl andra bra sidor antar jag... Som...

Jag tror ingen annan inbiten näst-intill-livstids-värmlänning känner sig lika hemma i Norrland som jag. På några få dagar har jag gjort och sett en hel del oförglömliga saker, bland annat:

• spelat tidernas flummigaste chicago (poker)
• åkt längdskidor med min ena syster åkandes och min ena bror springandes bredvid eftersom hans skidor var för små
• plogat upp en pulkabucke med ansiktet
• fått ont i hälsenor och ljumskar av att spela twister
• sett min pappa spela twister
• sett min pappa vinna (!) i twister
• sett min pappa vinna två gånger (!!) i twister
• fått julens mest oväntade julklapp: en spikmatta (inköparen ifråga fick i uppdrag av klappsamordnaren att köpa en extern hårddisk när denne ändå var i le hufvudstad, men denne ville gå emot strömmen. Först visste den nämnde inte ens vad teknikprylen var, men han fick rådet att gå in på en lämplig affär och fråga. Rådet följdes uppenbarligen inte. Resultat: Hans dotter får en spikmatta. Men hon klagar inte)
• gått upp cirka tre kilo av all mat och godis (var tvungen att väga väskan, och då är det oundvikligt att ta reda på vad man själv väger även om jag gärna hade skippat den vetskapen)
• ännu en gång vunnit den årliga traditionen nyårstipset och känner att det börjar lukta mästare
• börjat bygga en skördetröska av lego (kom nästan halvvägs vilket gjorde brodern mycket bekymrad att det inte skulle gå att bygga klart den efter att jag åkt)
• lekt väldigt väldigt mycket

Bara för att välkomnas efter en hel dag av resande med bil och flyg och tåg av det mest idiotiska påhittet i världshistorien instiftat av Karlstadbuss. Jag brydde mig väldigt lite om rånrisker när jag efter att ha släpat på knappast underviktiga väskor från tågstationen till torget på halvskottat snöunderlag ser rätt buss köra in på station, försöker öka farten, ser att bredvid bussens nummer finns en stjärna och på andra sidan siffran noll. Jag ställer mig vid den dumma automaten samtidigt som bussen kör iväg. Kvar står jag och fumlar med kortet eftersom mynten inte räcker. Råkar trycka på avbryt-knappen en gång, kortet blir därefter oläsligt flera ånger, jag är redo att dunka huvudet mot den dumma stolpen för att få den att funka men tänker att det skulle även funka i självmords-syfte, men till slut verkar det lösa sig genom skär tankekraft. Rätt buss går dock inte förren tjugosex minuter senare så då bestämmer jag mig för att ta ett annat nummer för det är ju inte såå långt att gå. Men hela vägen från hållplatsen till huset är inte plogad. Jag stupar in genom dörren och skjuter upp både uppackning och handling till morgondagen. Det får räcka med att försöka fixa morgondagens stora reunion. Och jag ber uppriktigt om ursäkt för att jag pratar innan jag tänker i den frågan.

Efter exakt ett år som bloggare har jag fortfarande lika dålig humor.

Det finns inga ord för att beskriva lyckan (och lättnaden) över att vara hemma.

SAS står för Satans Airlines Suckers. Alternativt System Av Skit.

"Vi beklagar att vi är så försenade, anledningen är att det är för lite personal eftersom vägarna runtomkring flygplatsen är så hala." Skaffa vinterdäck Frankrike.

Första gången min väska tjutit. Första gången jag fått ta upp allt innehåll. Första gången jag varit sist in i planet.

Fast det var väl egentligen bara en tidsfråga.

"Snökaos." Jo jag tackar, knappt två decimeter!

Nedräkningen tills jag lämnar detta skrikpratande, baguettefixerade, vindrickande, högerregelsöverdrivande, hypokondriska, vinterdäcksbefriade, snöröjningsokunniga, rökande, strejkande, tutande, sockerfanatiska, isoleringsomedvetna, East Pak-ryggsäcksbärande, Charles de Gaulle-besatta, stoppliktsignorerande, knuffa-andra-bilar-körande, stränga, (osv) folk går inte längre inom tidsramen dagar utan TIMMAR.

Jag har packat och packat om, haft panik för att väskan väger för mycket, skällt på de tunga julklapparna, vägt igen och packat om igen, skrivit ut alla biljetter och ber nu en tyst bön om att snön smälter tills imorgon bitti. Alternativt att bilen har bra sommardäck och flyget modiga piloter.

Jag är väldigt, väldigt påverkad

Det är

vitt

pudrigt

adrenalin-framkallande

kreativitets-stimulerande

endorfin-utlösande

eufori-skapande

självkänsla-stärkande

lycklighets-givande

allmänt stämningsförhöjande

(i större doser kan det dock skapa en del problem)

Det är...

AMFETAMIN!

Nej. Vi försöker en gång till.

Det är...

SNÖ!

Ja, sådär ja, nu blev det rätt.

Tu me manqueras

På en avskedsfest som har spårat ut i hejdlösa mängder gråt delar en person den sista biten papper och ger till personen bredvid, alla börjar skratta mitt i hulkandet och en tredje person utbrister: ca, c'est l'amour! (översättning för icke-franskförstående människor: det där, det är kärlek)

Sankta Lucia, ljusklara HÄGRING

Eftersom barnen mina går på en internationell skola fick jag förmånen att gå på inte mindre än tre luciatåg på tre dagar, och som om inte det var nog var jag i svenska kyrkan igår kväll på en julkonsert. Svårighetsgraden och rytmkänslan var ju varierande så i tre av fyra fall skrattade (eller ja, fnissade är väl mer korrekt, kan ju inte stå där och gapskratta och överrösta barnens fina stämmor) väl hela publiken lite för mycket. Men alla tågen var roliga på sitt sätt. Jag kan också göra det konstaterandet att en riktigt bra basröst är få förunnat... Men den som har en, ska då i alla fall sjunga O helga natt! Man blev nästan blåst ur kyrkbänken.

4-åringar kan nöja sig med att göra mycket kraftiga armrörelser till Hej Tomtegubbar.

När jag vaknade i morse såg jag att jag hade fått ett sms om att det snöade. Jag tittade ut, såg ingen snö. Senare fick jag veta från två andra källor att det visst hade snöat, men att det inte "fastnade" på marken. Jag vet inte om jag ska tro på detta. Om ni ger mig bevis så kanske. Och jag skulle inte märka om ni hade photoshoppat bilden, så passa på att lura mig nu!

Just det, jag höll nästan på att glömma!

Någonting otroligt hände dag. Efter lussebullsbaket (som för övrigt involverade även en fyllning av mandelmassa, smör, kanel och kardemumma eftersom saffranet var så smaklöst och lite topping i form av pärlsocker (russin är ju faktiskt rätt överskattat), tanken var egentligen att ha godis också men det glömde vi) såg jag en bananbil! Ni vet som en sån där i den här gamla godingen, cirka femtio sekunder in.

Klockan var strax efter sex på kvällen, platsen var en korsning i St Germain, när mitt liv blev fullbordat.

Tillåt mig att vara patriotisk

Om 9 dagar, 6 arbetsdagar, 1 tisdag, 1 onsdag, 3 franskalektioner är jag i Schweden.

Det är ju för bövelen ensiffrigt alltihop.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Och härmed var veckans mattedos gjord.

Ingen har nog skrattat så mycket under en så misslyckad helg, någonsin

Igår ringde jag och pratade lite grann med en medlem av familjen där hemma i landet jag om elva dagar (!!!) åker tillbaka till. Delar av konversationen:

"Vi har lite snö, inte jättemycket men det är i alla fall snö. Så idag har vi vart ute och åkt bob. Och så har vi kokat två omgångar ischoklad och lite kola och gjort ett pepparkakshus och pepparkakor. Men vi har "möss" så kolan är snart slut. Och förra helgen skulle de julpynta och så skulle jag inte lägga mig i. Vi har nog aldrig haft så mycket grejer på fönstren. Och så stod det en tulpan bredvid en tomte. För allting i lådan kan man ju ta ut tycker en del host host. Och jag har bara ändrat liiiiite." (Varje mening efterföljdes utan undantag av ååååh från min sida)

Återberättat: "Kommer Hanna till jul? - Ja, Hanna kommer till jul. - Ja... Kommer Henrik också? - Ja, Henrik kommer också. Två dagar senare: Kommer Hanna till jul? - Ja, Hanna kommer till jul. - Ja... Men kommer Henrik också? - Ja, Henrik kommer också. Två dagar senare: Kommer Hanna till jul? - Ja, Hanna kommer till jul. - Kommer Henrik också? - Ja, Henrik kommer också. (osv)"

Så vad får jag då istället för att göra pepparkakshus och ischoklad och pynta till alla speciella högtider man kan pynta till och åka bob i snöööööö? Jo, det ska jag tala om.

Lördag morgon ska jag bege mig på julklappsshopping. Relativt nöjd med att jag lyckats masa mig upp ur sängen i tid och kommit utanför dörren nästan samma tid som jag sa att jag skulle (fortfarande så att jag skulle hinna gott och väl dock) ser jag (och känner framförallt) till min stora förskräckelse att det börjar regna, precis samma sekund som jag kliver ut. Jag står ett tag på trappan och överväger om det är värt att gå in igen och hämta en mössa eftersom jag inte äger något paraply. Har dessutom en virkad halsduk (alltså full med "hål") så borde kanske egentligen byta till en annan. Ska jag ska jag inte... Äh, det är ju bara till busshållplatsen, jag får köpa paraply där borta sen. Måste ju ändå ha ett.

Går ut, regnet tilltar i styrka, ja men det står en där va bra då kommer bussen nog snart, kommer fram till busshållplatsen, tur att det finns busskur!, regnet tilltar ännu lite till, äh den kommer väl snart, orkar inte kolla exakt (tidtabellen finns utanför busskuren på en stolpe så jag hade varit tvungen att stå ute och blivit ännu lite blötare eftersom kom ihåg: inget paraply, ingen mössa, halsduk med hål), den andra personen går, jag inser efter ett tag att hon nog gick av bussen och bara skulle sätta på sig mössan och fälla upp paraplyet.

Efter att ha stått och kikat ut lite då och då efter bussen i kapitalism-erans syndaflod (vilket för övrigt fick till följd att den ena skon blev tre nyanser mörkbrunare än den andra, vilket jag upptäckte först senare) bestämmer jag mig för att trotsa det helvetiska regnet och kolla när den kommer så att jag slipper stå ut och kolla hela tiden och bli blöt om håret (hade fortfarande inte upptäckt skon).

Viker halsduken i några lager, lägger den på huvudet, håller på plats med händerna, tur att jag har vantar i alla fall, ser att bussen inte stannar på den busshållplatsen på helger, förbannar mig själv att jag alltid glömmer det, men än värre, nästa buss kommer om ytterligare tjugo minuter när jag redan stått där och väntat en kvart.

JAG MISSADE BUSSHELVETET MED TVÅ MINUTER OCH MÅSTE VÄNTA NÄSTAN FYRTIO.

Går till den andra busshållplatsen, även om bussen åker förbi den busshållplatsen som jag står på. Än har jag inte vart med om att nån chaffis varit så omänsklig och vägrat släppa på/lämna någon på någon av de busshållplatserna som inte är utmärkta på helgerna, men man ska väl aldrig lita helt och hållet på fransmän.

Väl inne i Sant Germain där jag ska ta RERen (tunnelbanan) ifrån tänker jag att jag först ska gå och ta en busstidtabell. Stället är såklart stängt på lördagar. Jag inser när jag ska gå tillbaka till RER-stationen att jag har missat den. Ser i samma ögonblick en buss märkt la defense (stället jag ska till) som just ska åka. Försöker göra en tidsberäkning: tio minuter till nästa RER går, sen tjugo minuter med den.. neeej.. bussen måste väl gå snabbare än det ändå? Kliver på bussen. Femtio minuter senare är jag framme, pinsamt nog 55 minuter senare än den första planen, 25 minuter senare än den andra reviserade och 20 minuter senare än min shoppingkompanjon.

Jag lovar mig själv att aldrig mer åka buss.

Sen råkade jag också se en rent av urusel film (kände mig oerhört lurad och bedragen av rollistan - Heath Ledger, Johnny Depp, Jude Law - det borde vara dödsstraff på sånt), råkade få en baguette-hamburgare istället för en RIKTIG hamburgare efter bion eftersom det inte fanns tid att äta innan (detta j*@£%* baguette-fixerade land! - inte jag), råkade stå och vänta på en taxi en halvtimme klockan tre på natten, råkade besöka världens minsta IKEA (dom hade inte köttbullar i restaurangen! Inte ens korv med bröd!), råkade på grund av allt vara självmordsbenägen.

Och inte har jag köpt något paraply heller! Men 129 euro spenderade jag tydligen. Livet är så orättvist!

Kan man dö av snöbollskrigs-abstinens är frågan

Värt eller ovärt? Står ju inget pris så det går väl inte att bedöma riktigt. Plus frakt. Måste höja tempot på stugletandet också. Om det visar sig inte finnas så måste det ju köpas brädor och spik och takpannor.

Jag läste en gång i tiden något som kallades financial mathematics. Jag tror jag lärde mig så mycket att jag kan säga att det här projektet utan tvekan kommer att bli en stor succé.

Jag äter första chokladbiten ur chokladkalendern och skriver O helga natt i spotify-sökrutan och kollar julkalendern på svt play och är så överdrivet icke-söderländsk att jag nästan gråter för att det inte finns någon S-N-Ö-!

Dagens datum känns så orelevant.