Sankta Lucia, ljusklara HÄGRING

Eftersom barnen mina går på en internationell skola fick jag förmånen att gå på inte mindre än tre luciatåg på tre dagar, och som om inte det var nog var jag i svenska kyrkan igår kväll på en julkonsert. Svårighetsgraden och rytmkänslan var ju varierande så i tre av fyra fall skrattade (eller ja, fnissade är väl mer korrekt, kan ju inte stå där och gapskratta och överrösta barnens fina stämmor) väl hela publiken lite för mycket. Men alla tågen var roliga på sitt sätt. Jag kan också göra det konstaterandet att en riktigt bra basröst är få förunnat... Men den som har en, ska då i alla fall sjunga O helga natt! Man blev nästan blåst ur kyrkbänken.

4-åringar kan nöja sig med att göra mycket kraftiga armrörelser till Hej Tomtegubbar.

När jag vaknade i morse såg jag att jag hade fått ett sms om att det snöade. Jag tittade ut, såg ingen snö. Senare fick jag veta från två andra källor att det visst hade snöat, men att det inte "fastnade" på marken. Jag vet inte om jag ska tro på detta. Om ni ger mig bevis så kanske. Och jag skulle inte märka om ni hade photoshoppat bilden, så passa på att lura mig nu!

Just det, jag höll nästan på att glömma!

Någonting otroligt hände dag. Efter lussebullsbaket (som för övrigt involverade även en fyllning av mandelmassa, smör, kanel och kardemumma eftersom saffranet var så smaklöst och lite topping i form av pärlsocker (russin är ju faktiskt rätt överskattat), tanken var egentligen att ha godis också men det glömde vi) såg jag en bananbil! Ni vet som en sån där i den här gamla godingen, cirka femtio sekunder in.

Klockan var strax efter sex på kvällen, platsen var en korsning i St Germain, när mitt liv blev fullbordat.