To make or not to make, that is the question

Jag pratar om nyårslöften såklart. Funderar på att strunta i det, först och främst för att jag inte orkar komma på några, och sen skulle jag säkert inte klara av att hålla dom i alla fall. Det blir ändå bara något i stil med sluta äta godis eller träna mer eller nåt sånt. Ska jag göra några så ska dom vara ordentliga. Men jag har en teori om nyårslöften: det ligger en förbannelse över dom. Tänk bara på det, hur många hålls egentligen? Det är bara för att det är en sån stor grej, "nu är det nytt år, nu ska allt bli bättre, nu ska jag ändra mig." Men det funkar ju inte så, allt ändras liksom inte vips till det bättre bara för att vi börjar skriva en 9 istället för en 8 efter 200. Och så slutar löftet i FAILURE. Jag veeeeeet att jag är negativ och pessimistisk och allt sånt, men det är ju sant. Inställning people, är vad det handlar om. Och just nu har jag en väldigt taskig sådan.

Positiva klubben skulle väl få hjärtattacker hela högen om dom läste det här, men jag kan inte rå för att jag blir så deprimerad ibland. Jag orkar liksom inte ens försöka vara positiv när jag är SJUK (förkyld), TRÖTT (kan fortfarande inte sova på nätterna, och jag väcks okristligt tidigt av mina små välmenande syskon), och HUNGRIG (vi ska äta sen middag idag - nyårssupé som pappa så högtidligt kallar det). Fira nyår med familjen. Alltså, I love them to death, men ibland blir dom bara för mycket. Jag måste ta och rycka upp mig nu. Jag åker härifrån på söndag och vem vet när jag får se dom nästa gång. Det kan dröja ett bra tag. Ta vara på tiden. Det är det jag måste göra. Men jag har ingen energi. Dilemma.

Dagens filmer: Sällskapsresan 2 - Snowroller och Tjorven och Skrållan. Humor följt av nostalgi. Ibland lyckas dom, TV4 Film.

Storuman

Eftersom jag ändå sitter vid datorn tänker jag uppdatera bloggen om stället som jag för tillfället befinner mig på. Först och främst måste vi skilja på kommunen Storuman och tätorten Storuman. Annars får jag kanske massa arga norrlänningar efter mig. Okej, det finns inte så många och dom är väldigt utspridda, men ändå. För artighetens skull.

I tätorten Storuman finns: (där jag just nu i denna stund sitter och skriver detta på Norrlandsgatan 6. Ja, gatan heter faktiskt så, det är inget skämt.)

• 2255 invånare på 314 hektar, vilket gör att befolkningstätheten blir 754 invånare per kvadratkilometer. (Nej, jag räknade inte ut det, det stod på Wikipedia. Fast visst hade det varit coolt om jag hade en sån mattehjärna? Drömma kan man ju..)
• Ett ICA och ett COOP konsum vilket gör att the neverending mataffärskriget även finns här.
• Två sportaffärer med vinterkläder, skidor och såna saker.
• En audio video affär där jag idag köpte en digitalkamera (använde alla julklappspengar då presentkortet inte räckte till, vilket gör att jag nu är praktiskt taget pank..)
• Tre (eller nåt sånt) klädaffärer.
• Två (ungefär) skoaffärer.
• Tre bensinmackar.
• Nån slags hantverks/hemslöjdsaffär (tror jag) som heter Lapland Office.
• En camping som för tillfället ligger i princip öde. Men vilket hålligång det är på sommaren! Eller nej, kanske inte riktigt.. Då är den bara halvöde.
• En (liten) tågstation. Fast det går inga tåg på vintern.
• Två hotell: Toppen och Luspen.
• En hembygdsgård där dom bakar otroligt gott bröd.
• Ett Folkets Hus med en biosalong som visar filmer två gånger i veckan.
• Ett elljusspår.
• En ishall.
• En konstgjord sjö eftersom det är för kallt att bada i den "riktiga." Ett hopptorn finns också på badplatsen. Ingen badar nu, och få gör det nånsin.
• En rondell. Dock inga rödljus. Men en vägverketskylt på ett ljusblått litet hus.
• Två dagis, ett lågstadium, ett mellanstadium, ett högstadium, ett gymnasium (med 180 elever) där man kan läsa natur, samhäll, teknik, barn och fritid, fordon och media samt en folkhögskola där "aktuella samhällsfrågor som glesbygdsfrågor och friluftsliv är viktiga inslag" i kurserna.
• Ett utsiktstorn där man kan se flera mil. Jag försökte ägga upp en bild men det gick inget bra.. Jag och datorer liksom. Världens sämsta kombination.

I kommunen Storuman finns:

• 6432 invånare på 8 285,87 kvadratkilometer, vilket gör befolkningstätheten till 0.9 invånare per kvadratkilometer (återigen, Wikipedia). Det kan nämnas att det är den tionde största kommunen i Sverige, efter Kiruna, Jokkmokk, Gällivare, Arjeplog, Härjedalen, Strömsund, Vilhelmina, Pajala och Sorsele (alla utom en av dessa ligger antingen i Norrbottens eller Västerbottens län. Den som "sticker ut" (Härjedalen) ligger i Jämtland..)
• 28 orter, varav 5 tätorter: Storuman, Stensele, Tärnaby, Hemavan och Gunnarn.
• 15 skoterleder. Eller egentligen "skotersträckor mellan tätorter." Men man säger skoterleder.
• Inte längre någon flygplats. Den lades ner för ungefär två månader sen på grund av att bristen på folk som flög hit.
• Ytterligare två gymnasium: Alpint och armbrytare (jag skojar inte, det finns!)
• Två gruvor: en guld(!)gruva och en där man utvinner zink och bly (elller om det är zink och aluminium.. Pappsen var inte säker)
• Massa skidbackar. Och, just nu, massor av SNÖÖÖÖ!
• Några vattenkraftverk (typ tre) och en biobränslefabrik. Jodå, här försöker man också fighta miljöproblemen.
• Skog, skog, myr, skog, renar, myr, skog, skog, myr, renar också lite skog. Ordet dött får en ny innebörd när man ska ta sig mellan civiliserade områden. Man tror att det är en myt, eller i alla fall en överdrift, men nej. Det ÄR tio mil skog och myr utan skymten av det minsta lilla hus ibland. Det är lättare att hitta en ren än en människa i såna lägen.
  
  

Kända personer som kommer härifrån trakterna inkluderar:

• Ingemar Stenmark - skidåkaren
• Anja Pärson - skidåkaren
• Stig Strand - skidåkaren
• Jackie Arklöv - mördaren
• Björn Ferry - skidskytten (när man åker in i Storuman söderifrån finns en välkommenskylt med denne och texten "Welcome to my hometown")
• Heidi Andersson - armbryterskan (från Ensamheten). Hon är för övrigt gift med Björn Ferry och enligt far min bor dom nåstans härikring. Värsta kändisstan. Eller inte.
  

So now you know allt som är värt att veta om både tätorten Storuman och kommunen Storuman. Okej, jag kan väl ha missat en del, men hey, ingen är väl perfekt.

Dagens hejdå: Till min faster som lämnade oss för att fira nyår hos farmor och farfar (alltså hennes, och min pappas, mamma och pappa). Bye bye hallonpaj.

Annandagen

Inte för att jag tror att det finns nån själ som följer min briljanta (höm höm) blogg (än) men jag tänkte jag skulle skriva nåt oviktigt bara för att. Totalt meningslöst egentligen alltså.

Gick upp 11.39. Vaknade egentligen vid nio men orkade inte gå upp eftersom jag som vanligt inte kunde somna förrän typ två inatt. Sömnproblemen vill inte ge med sig och dom så kallade "insomningstabletterna" hjälper inte ett skit.

Det är iallafall bra att det är jullov och att det är ett vitt sådant, för ovanlighetens skull. Men så befinner man sig ju ett antal mil längre norrut också. Det tillåter en att göra så mycket som man i normala fall inte kan. Igår åkte jag skoter och byggde en snögrotta till exempel, och idag byggde jag och bröderna en snögubbe som blev lika stor som mig. Eller ja, lika lång i alla fall, fast han var något tjockare.

Julafton var en annan trevlig tillställning. Jag åt alldeles för mycket julmat och julgodis (som vanligt), tomtehysterin ersattes av julklappshysteri vid åsynen av alla paketen under granen, och vi missade kalle anka (kom på det kvart över tre och det kändes inte som att det var nån idé då). Julklappsutdelningen under ledning av syster M. (vilket ledde till att en hel del kom till fel person eftersom hon hade så bråttom och läste fel, vilket då fick rättas till av de andra läskunniga människorna som var närvarande) gick relativt lugnt till (ingen skadades, däremot förekom en hel del glädjetjut och glädjedanser när papperet slets av och man såg att det som doldes däri var playstation, bilbana och så vidare).

Jag fick:

• Massa pengar. Välbehövligt
• Kejsaren av Portugallien (för jag har ju så mycket tid att läsa böcker utanför skolan.. not)
• Grytlappar
• "Presentkort" på digitalkamera (1500 kr)
• Presentkort på bio (100 kr)
• Kokbok och ett köksredskap som jag inte vet vad det kallas (en sån där man använder för att ta korv med, vet inte om det finns nåt mer användningsområde.. den ser ut lite som en tång nästan. Eller nej det gör den inte egentligen. Jag vet inte vad den ser ut som. Glöm det)
• Godis: kola, chokladkaka och kalenderchoklad (två kalendrar - syskonen tål ju inte mjölk, vilket de inte tänkte på vid köpet av kalendrarna). Och jag som inte skulle äta så mycket godis.. Där rök den ambitionen.
• Tarotkort. Har ingen aning om varför. Jag har väl aldrig varit intresserad av tarot?
• Icke att förglömma, även fast jag höll på att göra det, flygbiljetter tur och retur Karlstad - Storuman (eller ja, Vilhelmina då, Storumans flygplats är ju nedlagd)

Så sitter man sen såhär på annandan, nästan fortfarande mätt av all mat och godis, utan att riktigt veta vad man ska göra. Lite tomt blir det när all julhysteri (hur många gånger har jag egentligen använt det ordet i det här inlägget nu?) börjar lägga sig. Men som sagt, det är ju tur att det fortfarande finns snö. Och att livet inte går ut på att fira jul för klapparnas och matens skull. Vad skulle vi då göra resten av året? Ojdå nu blev jag visst lite seriös för ovanlighetens skull. Don't be scared, det varade ju inte så länge.

På grund av min oförmåga att vara seriös så ska jag sluta skriva nu. Sångtexten får tala för den seriösa (ett annat ord jag använde mig av många gånger idag) sidan av mig.

Hark now hear the angels sing

a new king born today

and man will live forevermore

because of Christmas Day

Trumpets sound and angels sing

listen what they say

that man will live forevermore

because of Christmas Day

Dagens osedda film: På rymmen med Pippi Långstrump. Den var på teven men då syskonen inte ville se denna eminenta klassiker utan dra med mig på andra saker blev den inte sedd utan osedd.

Dan före dopparedan

Dagen började med att jag väcktes jag alldeles för tidigt för en jullovsmorgon, av en av bröderna som tyckte att det var dags att stiga upp (jag är inte helt säker på vem av dom det var men jag skulle gissa på Mr. D.). Det tog en timme och en syster för att jag faktiskt skulle göra det brodern bad om dock.

Efter frukost och diverse spel blev det dags för promenad i det vintervackra Storuman. ADHD-kvartetten delade på tre snowracers som drogs av de fyra andra medlemmarna i familjen till Statoil-macken, där en skoterledkarta införskaffades, och tillbaka.

Eftermiddagen upptogs av diverse lekar (bland annat tomten vs. Gallus Gallus, råttfällan och kurragömma) och diverse spel (bland annat Bolibompa, rim memory och trollpusslen).

Nu kom min faster som har tagit sig till vintern från Göteborg. Roligt.

Kvällen kommer att spenderas med att baka marsipangrisar och att lägga alla julklappar under julgranen (ett problem då klapparna är många och granen är liten och står i ett hörn.) Egentligen skulle baket även innehålla pepparkakor men jag tvivlar starkt på att det verkligen kommer att göras.

Dagens roligaste: Douglas som blev så glad över att han imorgon (julafton!) skulle få äta hur mycket julgodis som helst att han ramlade av stolen.

GOD JUL FOLKS

Resdag

Den 21 December 2008 (ja jag är medveten om att det var igår och att mina inlägg därmed blir i okronologisk ordning. But that's just the way I am. Ologisk och oordningssam) såg ut såhär:

Vaknade: 9.10. Inte dåligt med tanke på att det var söndag och jag gick och lade mig cirka klockan ett på lördagskvällen. (Som för övrigt var mycket tevlig :-) Tack för det alla som var med)

Frukost: Den sedvanliga kesosmörgåsen och yoghurten, dock utan banan då det bara fanns en kvar och den var brunprickig.

Avfärd: Efter lite last minute packing och argument med mamma om vem som skulle köra till flygplatsen (varför skulle jag inte få köra? Jag har faktiskt körkort och dom råkar vara till för att användas! Sa jag och fick medhåll från både plastpappa Göran (jag brukar inte kalla honom så) och broder Henrik. Men löjlig som hon är så var min mamma av en annan mening. Som tur var vann jag och fick köra. Eller tur och tur, det är väl inte mer än rätt) så kom vi fram en kvart innan incheckningen öppnade! Mor min fick därmed utstå ännu fler hånfliningar och kommentarer om hur urbota nojig hon var som oroade sig över min perfekta körning. (Stackars Henrik som måste övningsköra med henne. Själv vägrade jag ingå ett sånt hopplöst företag och körde endast med fadern vår däruppe i norr, men det blir ju svårt för honom..)

Arlanda: Ankomst vid två/halv tre-tiden efter en dryg halvtimmes flygning från Karlstad. Japp, då var det bara att vänta på planet till Vilhelmina då. I fyra timmar. Detta var vad som inträffade under de fyra timmarna:

• Genomgång av Sky City och alla dess affärer.
• Varsin bänk + iPod(jag)/mobil med mp3(Henrik).
• Mer vandring. (Visste ni att terminal 2 och 5 är för utrikesflyg och 3 och 4 är för inrikes? Man lär sig något varje dag)
• Mat. Kyckling på gooh(?)/McDonalds. (Jag kände inte för hamburgare)
• Efterrätt bestående av te och megastor chokladmuffin samt mycket flumfunderingar (hur säger man muffin i bestämd form? Alltså som att stol blir stolen, bord blir bordet och så vidare.. Vad blir muffin? Muffinen? Muffinet? En fråga för alla grammatiker därute. Om det nu finns några..)
• Väntan vid gaten med en hel drös andra människor, bland annat: Ett gäng fransmän (pappa sa senare att dom var från Schweiz), två ungar som sprang omkring och ålade sig runt på golvet, samt en tant som inte kunde förstå att kvinnan som frågade henne om hjälp inte kunde svenska ("Mora? Det står på skärmen vilken gate. -Sorry I don't speak Swedish.. -Men du kan läsa på skärmen, det står MORA. -Sorry I don't.. -Men.. (väntan) On the monitors, det står MORA (försöker peka på en skärm)") Kvinnan gick iväg till en säkerhetsvakt. Klokt gjort av henne.

Välkomnandet på Vilhelmina flygplats: En syster yster, bröderna adhd och en fader som fick spader på de tre förstnämnda. Eller nej, det gjorde han inte. Det var bara för att det skulle rimma. Fast det gjorde det ju inte i alla fall så det sket sig.

Välkomnandet på Norrlandsgatan (ja den heter så) 6 i Storuman: En till syster yster och en plastmamma Gabriella som fick spader på den förstnämnda. Nattmacka och prat, sen godnatt. Perfekt start på jullovet.

Oj vilket långt inlägg. Inget att förvänta sig i framtiden dock.

Dagen (eller gårdagens då) misstag: Fikat på kafet kostade 54 spänn. Hade jag väntat en timme hade det kostat 20 på planet. Muffinen (eller hur man nu säger) hade kanske inte varit lika gigantisk men det hade bara varit bra eftersom jag mådde illa efter att ha tvingat i mig hela muffinet (ni ser problemet muffinen/muffinet.. inget funkar). Eftersom den kostade 27 spänn var jag ju liksom tvungen att äta upp den. (Jag har aldrig sagt att jag är smart. Det är bara andra som påstår det)

Då var det dags..

..för ännu en oskyldig liten individ att falla ner i bloggträsket. Som jag ser det finns det ett antal alternativ för vilken påverkan detta kommer att ha på mitt liv:

1. Mindre pluggtid, eftersom detta då blir ännu en sak som håller mig borta från de förhatliga skolböckerna. "Har inget att göra.. Plugga? Nej.. kan ju blogga istället"
2. Ännu mer försämrad sömn, eftersom jag antagligen kommer "behöva" skriva ett inlägg innan jag går och lägger mig på kvällen sådär vid nio, vilket kommer leda till att jag blir kvar vid the computer till tolv-ett nån gång.
3. En inaktiv blogg som alla bara stör sig på, eftersom jag aldrig kommer orka skriva nånting av värde.

Jaha, ingen chans att det kommer leda till nåt positivt alltså. Vilken otur för mina argument att jag tänker gå emot dom och ha kvar bloggen då. Knäckt!

(Kan man knäcka sig själv? Jag får väl vara schizofren så att det funkar)

Dagen prestation: Familjen Bosenius lyckades pynta både granen och huset OCH göra julgodis utan att ha sönder någonting eller skada någon. Inte dåligt.