Staten och kapitalet (framförallt DnBNOR) kan gärna begå självmord, jag skulle inte fälla en enda tår

Jag och pengar går inte ihop. Det gäller inte bara det faktum att jag har svårt att inte strö omkring dem på livsnödvändiga saker (man kan inte ha för många skor var det en gång någon vis som sa. Eller tunikor heller för den delen) eller svårigheterna med att få en stabil inkomst till alla dessa livsnödvändiga ting. Det förhåller sig dessutom (som om det inte fanns nog med problem) så att (det norska) banksystemet gör allt för att motarbeta mig. För den som nu tänker att det är mitt eget fel på något sätt för att jag är jag eller så: allt krånglar och jag har inte gjort någonting.

Första mötet går relativt bra, jag har med all nödvändiga papper, upprättar konto, bankmannen säger kort kommer snart. Frid och fröjd tänker man. NOT LIKELY. Drygt en månad senare går jag tillbaka och frågar varför kortet ikke har kommit. Glömde jag ta bild på dig? Jamen va braaaa att du glömde det ja. Tar bild, kort kommer om en vecka säger bankmannen.

Veckan när jag har flyttat från gamla stället och är i Sverige innan inflyttning i kollektiv. Fiiin tajming. Ber hyresvärden eftersända. Får sms om att brevet har kommit, ger ny adress, väntar spänt.

Brevet kommer ikke.

Går till bankkontor igen, möter svensk banktjej som visar mycket förståelse. Betalar försenade räkningar (hade jag haft kort och internetbank hade de ju inte blivit försenade! J'**a system), banktjejen säger kort och internetbank kommer om en vecka.

Veckan när jag är i Sverige för julledigt. Tajming suger. Ber rumskompis ta in brevet från brevlådan. Kommer tillbaka till Norge efter sjukt bra julledighet, finner kort (YES!). Ingen internetbank (WHAT?!).

Går till bankkontor igen och frågar varför internetbanken ikke har kommit. Möter sur bankkärring: det är inte beställt internetbank till dig.

Gode Gud giv mig styrka.

TVÅ gånger har jag beställt allt man kan beställa, det skapar liksom inte så mycket förtroende för er vet ni. Men ska vi satsa på tredje gången gillt då? Ja det gör vi. Brev kommer om att hämta ut internetbanksdosan, går till posten (vilket är en historia i sig... Men det går under kategorin min egen dumhet och platsar alltså inte i detta inlägget med temat om hur illa behandlad jag blir av systemet), får ut dosan. ÄNTLIGEN kan jag betala hyran! (Två veckor i efterskott, återigen IKKE mitt fel). Kommer hem och ska följa instruktionsbok för inloggning. Skriv in personlig kod (4siffror). Vadå personlig kod... Menar de PIN-koden eller. Testar PIN-koden. Ett fel har uppstått. Testar igen. Ett fel har uppstått. Testar igen ett fel har uppstått jamen så trevligt!

Frågar rumskompis som säger personlig kod får man hem med posten. Läser på vanliga frågor om vad som händer om man glömmer sin personliga kod: ring kundtjänst så skickar vi en ny. Har du testat fel kod tre gånger blir kontot spärrat. Skratta eller gråta brukar man väja mellan, jag väljer att skita i allt och sova. Ringer kundtjänst nästa dag. Ny personlig kod kommer om två tre veckor.

Försöker se det positivt: Jag kan ju betala två hyror på samma gång.

Misslyckas ganska grovt med att se det positivt.

Alltså jag vet att livet inte inte är någon dans på rosor och så, men måste det vara på brännässlor och tistlar? Kan det inte bara vara lite vanligt gräs?

Och för den som är intresserad kan jag ju också berätta att jag har fått fast jobb som heltidsdagmamma för tre ettåringar. Från februari kommer det alltså bli ännu fler blöjor att byta, näsor att torka och bilderböcker att peka i. Ibland blir det tvärtemot vad man har tänkt sig, men det kan ju bli bra ändå.

Hips don't lie. Och det gör inte magar heller.

Det är dags att börja träna bort all julmat som som har intagits i mängder fem gånger större än dietister rekommenderar.

Inte för att ge något stereotypt nyårslöfte eller så.

Lycklig jul och lycklig nyår, vad spelar då några kilon hit eller dit för roll.

Förutsatt att man klarar av att komma fram till önskad destination trots diverse problem med bakluckor, snö och felåkningar med alla kilona intakta.