Man är väl en ärthjärna antar jag

Hur tänkte jag? Plugga hemma under revision. Sitta i en bunker. Isolerad. Det måste vara det sämsta jag någonsin gjort.

Imorgon tänker jag gå och söka hjälp.

Dagens vuxenpoäng: Mobilabonnemang. Bye bye kontantkort.

Kom kom ta mig långt härifrån

Det finns få saker här i livet som är så tråkiga som att läsa om the asymptotic behaviour of functions. (De beter sig mycket otrevligt enligt min mening) Eller så frustrerande som att försöka göra en line of best fit när den förbannade miniräknaren vägrar samarbeta med en fast man följer instruktionerna till punkt och pricka i matteboken. Eller så komplett oförståeliga så att man somnar av ren chock av att inte förstå som implications.

JAG HATAR MATTE. Det enda jag hatar mer är miniräknaren.

Dagens födelsedag: Min pappa. Nu är han officiellt gammal. Grattis gubbstrutt.

Jag säger som Beatles: Help!

Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Det här med tid är jobbigt. Brist, optimism, väntan, minnen. Dåtid, Nutid, Framtid. Är det bara jag som har svårt att "leva i nuet"?

Sällskapssjuk är vad jag är, i min eländiga men valda isolering. Vet dock inte om den har den önskade effekten. Känns inte som det. Snarare motsatt. Framförallt är jag i akut behov av mattehjälp. Eller står det fel i revision guide? Antagligen jag som har fel på var och varannan fråga, inte revision guide.

Dagens skönaste: Solen. Den gjorde Stalin uthärdlig.

Avskärmad

Efterssom två års lärdom förkortades från tre till två veckor så kommer jag antagligen att befinna mig på denna planet i endast fysisk bemärkelse under de närmaste veckorna. Måhända är jag lite nedstämd efter en weekend med Hitler, men jag ser inte hur trigonometry, redox reactions, truth tables, Stalin eller Mussolini ska kunna förändra denna stämning. Känner en viss längtan att joina resten av IB-nördarna på stadsbibblan, bara för att få träffa någon vanlig människa (om man jämför med tidigare nämnda diktatorer), men jag är rädd att jag då kommer förlora den här känslan då. Eller känsla är kanske fel ord. Mentalitet kanse är mer rätt. (Vad det nu är för skillnad...) Någon form av... motivation? Är det möjligt att jag äntligen lyckats fånga lite disciplin? Måste måste MÅSTE behålla den. Får inte tappa nu. Två veckor. Och lite till. Det är allt jag begär av mig själv. Måste måste måste måste måste måste.

Det är konsigt hur man tar saker för givet. Och sen rycks det ifrån en. Chocken nfinner sig. Konstigt att den gör det. Det har ju hänt förut, många gånger. Ändå står man där och frågar varför. Förstår inte. Det går inte in.
Jag hoppas att du får ett långt och lyckligt evigt liv.

Dagens teveprogram: Parlamentet. Det är konstigt hur man ändå mitt i allt kan skratta. Så att man gråter.

Rapport från Isbjörnsland

Det töar. Och det snackar vi inte värmlands-tö med lite vattenpölar här och var, vi snackar två-tre-fyra-fem meter höga snöhögar som ska kondenseras till vatten. Plus all en-två-meterssnö på MARKEN! Den har kommit ovanligt tidigt i år säger de. Våren - den förhatliga delen. (De sa att om ungefär en månad, eller tidigare i år eftersom det är så varmt (omkring tio plusgrader), så kommer björnarna titta fram ur sina små iden. Lyckost dem.) En av grannarna har en spricka i husgrunden så det har läckt in, så nu har de skaffat en uppsugningsmaskin att ta bort allt vatten från källaren. Den sög upp nittio liter per dag. Plus att de hade en stor tunna utanför huset nedanför hängrännan som de tömde konstant. Detta vatten. Finns det något annat på denna jord som orsakar så mycket besvär? Översvämningar, torka, töväder... Dumma globala uppvärmning att förstöra allt hela tiden.

Har hittills sett fyra filmer:
1) Törnrosa. Åh vilken nostalgi... prinsen, féerna, den blåa/rosa klänningen... åh vad mina fyraårsminnen väcktes till liv.
2) Queen Elisabeth. Det är sådana här grejer som får mig att vilja plugga historia. Att kunna bakgrunden till historiska filmer.
3) Vilddjuren. Som Madagaskar, fast i Ice Age-stil och inte lika bra (enligt mig).
4) Mamma Mia! Jag älskade den, pappa och styvmor tyckte den var bra, brorsan var missnöjd. Men så gillar han ju actionfilmer utan hjärna också.
Det lär nog bli någon mer innan hemfärden på fredag om jag känner mig själv och min familj rätt.

Igår åkte jag skidor. För sydsverige-människor som nu sitter och solar i kortbyxor och har cykeln som (främsta) färdmedel verkar detta antagligen som en mycket främmande tanke. Men jag säga så här: Det var inte direkt lyckat, om man ser till prestationen och farten. Den som någon gång har försökt sig på att åka slalom i blötsnö vet vad jag talar om. Det kändes som att åka längdskidor. Man körde liksom störtlopp och stakade sig fram samtidigt. Dessutom lyckades vi komma upp i en icke-pistad svart backe på sydsidan av berget i Nalovardo (ja, det hette så, skidstället). Den som har något bakom pannbenet kan kanske räkna ut att det inte var särskilt smart gjort. Man åkte ett par meter, svängde, sjönk ner i två meter snö, satt fast/rullade runt, fick gräva fram skidan som låg där nere nånstans, reste sig upp, kom en halvmeter, sjönk ner igen, satt fast, grävde sig upp och började om proceduren. den delen av backen på cirka hundra meter tog över en halvtimme att komma ner för. Liftarna hade då stängt för, tja, tjugofem minuter sen. När vi var cirka halvvägs kom ett par skotrar uppför den intilliggande backen, antagligen för att kolla så att ingen låg kvar i någon backe eller något, och sen ner igen. Gode Gud, gör så att de inte ser oss, tänkte jag i mitt stilla sinne, både när de var på väg upp och på väg ner. Det gjorde de inte heller. Å ena sidan var det ju bra, för oss, så att vi slapp skämma ögonen ur oss. Å andra sidan så skötte de väl inte sitt jobb sådär helt prickfritt. Men de tänkte antagligen i dessa banor: Ingen är väl så dum att den åker där. De har uppenbarligen inte träffat mig och min kära styvmor.

Ett annat vårtecken, som i mitt tycke är aningen roligare än tövädret, är att man tar fram frisbeen. Som visserligen fylldes med snö ett antal gånger och även kastades på diverse saker som den inte skulle kastas på. Som fönster, dörrar, personer, huspanelen. Ja, världsliga saker helt enkelt. Vissa skulle nog inte hålla med om det, men de vissa var inte där och var med andra ord lyckligt ovetande.

Dessutom:

• Ljudnivån skulle vara på det röda på örat-bilden större delen av dagen. Risken för tinnitus är med andra ord relativt stor.
• Funderar på att börja göra havregrynsgröt hemma också. Det är ju så gott att börja dagen med. Fast jag skulle antagligen bränna vid den eller något liknande.
• Jag har spelat djur-memoryt femton gånger på tre dagar. Och jag har betydligt svårare än mina småbröder att hjälpa varandra med att hitta par. "Där är det andra lejonet" (pekar frenetiskt på en bricka). Hur kan de vara möjligt att de inte är tävlingsmänniskor? Det är ju det släkten är (ö)känd för.
• Att leka spökjagare är mycket populärt. Främst med Mr. M. den Söte. Mr. D. den Starke är mer inne på att köra traktor i slasket. Och de kallar faktiskt sig själva så. Eller har gjort några gånger i alla fall.
• Har upptäckt ett nytt beroendeframkallande spel på datorn. Eller nytt är det ju inte, tvärtom väldigt gammalt. Kallas bejeweled 2 och finns på MSN games om det är nån som känner att de, öööh, behöver, öööh, tidsfördriv. (????) Efter tre omgångar har jag redan kommit till Level 11 och slagit styvmoderns rekord. Nu återstår bara pappas, den missbrukaren som sitter typ varje dag och nördar sig.
• Jag skulle kunna skriva en hel extended om alla upptåg som hittas på här på Norrlandsgatan 6, men det skulle ingen orka läsa. Dessutom måste jag gå och lägga mig nu, eftersom det är en dag imorgon full med äventyr och memoryspel också.

Dagens åsikt: Påskmust är äckligt. Liksom Julmust, Coca-Cola, Pepsi, vad det nu finns mer. Läsk överhuvudtaget. Jag gör uppror. Skäms inte längre för att jag hellre dricker vatten. Jag kan leva med ännu en töntstämpel. Jag menar, jag har ju redan typ femtio så vad gör en till för skillnad.

Mitt liv krympte just en vecka

Jag har inbillat mig att vi har tre veckors revision efter påsklovet innan the dreaded exams.
Har varit helt säker på det, lagt upp min studieplan utefter det och tänkt "det här fixar jag på tre veckor."
Utan minsta tanke på att titta i kalendern en extra gång, bara för att jag inte hade minsta tanke på att det kunde vara något annat än tre veckor.
Igår, onsdag den åttonde april tvåtusennio (som för övrigt var samma dag som guldet bärgades dit det hör hemma): Upptäcker att det bara är TVÅ veckors revision efter påsklovet innan exams. Som plötsligt blev hundra gånger mer dreaded.

Roligt påsklov jag kommer få med min finfina framförhållning. Får väl sätta mig i nån igloo och be isbjörnarna att förhöra mig på Bismarcks domestic policies och kalla krigets alla skeden. Pingvinerna kanske vill göra chi-square tests och derivatives med mig. Har jag tur finns där någon eskimå som talar franska, eller en ren med fantastiska kemikunskaper om.. Ja, vad jag nu måste kunna i kemin.

Dagens i-landsproblem: Alla snälla lärare som ska baka kakor och bjuda en på godis som tack för två pluggiga men ack så fina år. Fionas übergoda mockarutor/kärleksmums/brownies/vad-de-nu-kallas tur idag, plus lite extra choklad eftersom man var bäst och vann The Great IB2 Challenge (och vi som trodde det var exams, men nejnej, Fionas Kugg-och-fakta-frågesport var visst mer challenging). Sockerkoma är inte att leka med, lika lite som paltkoma.

3-1.. Ett inlägg som inte alls kommer ägnas åt hockey

Ekvationen för mitt liv just nu (och (nästan) alltid annars också):
Mycket att göra + lite tid --> lite gjort + mycket ångest
The limiting reactant är onekligen tid. Jag behöver inte ens göra en calculation. Annat än dumma kemi reaktioner med coefficients det.

Dagens sorg: Sista NG-mötet. Så sorgligt. Jag kunde inte ens klara av att komma i tid, denna sista gång liksom.
Jag vill inte sluta skolan.

Hon kan ha fått viss hjälp

Detta mail fick jag alldeles nyss av min åttaåriga syster. Läs och njut av den makalösa språkupplevelsen.

Snart påsk

Hej Hanna
Jag mår bra. Hur mår du? Jag har kul på skolan. Jag har varit med i lilla vasaloppet. Det gick bra, jag fick en medalj. Har du vunnit något?
Hej då!
Vi ses snart.
MARGUERITE

Apropå familjer: Vad ger man sin pappa i 50-årspresent? Besöket närmar sig med stormsteg och jag är både tom på idéer och utan budget.

HJÄLP!!!

Dagens diagnos: Procrastination.

Procrastination is a behavior which is characterized by deferment of actions or tasks to a later time. Psychologists often cite procrastination as a mechanism for coping with the anxiety associated with starting or completing any task or decision. Psychology researchers also have three criteria they use to categorize procrastination. For a behavior to be classified as procrastination, it must be counterproductive, needless, and delaying.

For an individual, procrastination may result in stress, a sense of guilt, the loss of personal productivity, the creation of crisis and the disapproval of others for not fulfilling one's responsibilities or commitments. These combined feelings can promote further procrastination. While it is normal for people to procrastinate to some degree, it becomes a problem when it impedes normal functioning. Chronic procrastination may be a sign of an underlying psychological or physiological disorder.

Kan man få behandling för det här?

Jag kanske ska bli chaufför...?

Gårdagskvällen blev väl kanske inte helt som planerad. Men man kan nog med ganska stor säkerhet att det inte är något småbarnsmammor brukar ägna sig åt på fredagskvällarna. Den lugna (hmpf) hemmakvällen förvandlades plötsligt till en kall utekväll med en bil och två batterier.

Efter rensningen på choklad och frukt hos Wallinders (ojdå, en chipspåse slank visst också ner i korgen av bara farten), hämtandet av en extra vattenkokare, upprättandet och förtärandet av en te-bar och en frukt-och choklad-buffé så kommer det fram att en viss person är fast på Lamberget med en bil det är något fel på. Batteriet verkar det som. Man går då hem och hämtar sin bil och lite verktyg (det är tur att ens mamma och personen ifråga kan detta då man själv är helt lost) och drar till OKQ8 för inköp av nytt batteri och sen till personens bil på Lamberget för att fixa den. Eller ja, för att han ska fixa den. Själv står man där, känner sig lite dum för att man är så okunnig (på OK fattade man ju heller ingenting, man liksom: bilar behöver ett bilbatteri, ett batteri har en plus och en minuspol och det är det som får det att fungera, slut på batterikunskaperna), får hålla i en skruv som så småningom dras loss från batteriet, kommer emellanåt med lite uppmuntrande tillrop och känner sakta men säkert att det var tur att man inte tog vårjackan. Det var inte dags för vårskorna på kvällen heller för den delen, så man börjar efter ett tag hoppa omkring och tänker att det vore väldigt pinsamt om någon tittade ut från ett fönster just i detta ögonblicket. Man tyckte också att det var lite pinsamt när det kom folk i bilar. Tre stycken under hela tiden, nästan en timme, som man stod där. Nästan trafikstockning. För att vara Lamberget alltså. Man hade ju kunnat gå och sätta sig i den fungerande bilen, men man är väl miljövän så man vill ju inte ha den på tomgång. Dessutom så skulle ju mekanikern få stå och frysa själv i så fall, och inte skulle man kunna ge honom några uppmuntrande tillrop. Hade man gått och satt sig i bilen hade ju inte detta skämtet kommit till heller:
"Det är i all fall mars så det är inte såå kallt."
"Nej, tänk att göra det här i december."
"Eller i Norrland."
"I december i Norrland." Tre huvuden ryser därpå lite extra av bara tanken.

Sen rings det till personens bror för skiftnyckeln man hämtade var för stor och den sista skruven sitter lite konstigt så den går inte att få loss. Brodern kommer efter lite längre väntan än man trodde, eftersom man fick höra att han kör ganska fort, och ropar då roat: "Att man alltid ska komma som en räddare i nöden." De tre "mekanikerna" skrattar lite generade men lättade och det mekas och det dras och det hoppas ännu mer innan skruven slutligen kommer av batteriet och det nya sätts in istället för det. Då upptäcks det att det inte var batteriet det var fel på, det var generatorn. Vilket tydligen är väldigt mycket sämre. Så personen måste åka hem, och de andra två drar tillbaka till myskvällen där deras vänner nu är nästan klara med omgången av Geni som de började på när man åkte. Man får hoppa in i varsitt lag, men vad hjälper det när alla frågor man kan ställs till andra lag, som dessutom inte kan svara på dem. Annars hade man kanske vunnit. Det är i alla fall vad man inbillar sig. Men man vill i alla fall ha en re-match. Och då ska man kämpa till sista hjärncellen, var så säker.

Man upptäckte också senare att man hade varit olaglig och kört utan körkort eftersom man glömde det i vevan när man skulle hämta alla verktyg. Man glömde först bilnycklar också, men dem kom man snabbt på att man var tvungen att ha.

Vad kan vi lära oss av detta?
1) Byt bilbatteri när det börjar krångla, vänta inte tills bilen dör.
2) Ha en verktygslåda i bilen. Med alla sorters skiftnycklar och skruvmejslar som kan tänkas finnas.
3) Ha vinterskor i bilen.
4) Ha körkortet i bilen. Alternativt alltid i fickan om man inte har med sig plånboken när man åker någonstans.

I djungeln av jobbalternativ tror jag inte att bilmekaniker är något för mig. Jag kan köra, vilket betyder att jag då också kan köra till en verkstad om det händer något med den. Bilen alltså. Eller så ringer man någon händig person och ber om hjälp. Jag får väl skaffa mig en händig karl om jag ska ha bil. En till sak att skriva på min framtida kontaktannons, efter teknisk, bra på att laga mat, snygg och frågesportig. Som gillar småbarnsmammor utan barn.

Dagens väder: Solsken!!! Och jag ska sitta inne vid datorn med äckliga Bismarck och hans dumma Prussia. Historia revision suger mest av alla ämnens revision.

Once upon a time there was a war

Den barbariska Förkylningen har lamslagit landet Hanna genom sin brutala invasion. Invånarna är mycket frustrerade, speciellt de i Näsa, Hals och Huvud eftersom den har koncentrerat sig på den norra delen av landet då det är det industriella och akademiska centrumet i Hanna, även om vissa försöker argumentera att det inte händer så mycket där. Men varför skulle Förkylningen då attackera?

Attacken inleddes av kompaniet Snuva, efter att Hanna lidit av sömnsvårigheter under alltför lång tid. Hannas ledning försökte trotsa Snuva flera gånger, genom att interagera med andra länder vid fredsförhandlingsmetropoler som Friskis&Svettis, Arena och Tingvallagymnasiet. De andra länderna stod dock totalt maktlösa, måhända väldigt sympatiska, inför hennes lidande. Befolkningens opposition och revolter krossades brutalt i och med att fler och mer våldsamma trupper sattes in.

Så småningom avlägsnade sig Snuva, och regeringen i Hanna, belägen i Hjärnan i huvudstaden Huvud, tänkte att hon behövde börja bygga upp landet igen och gick därför på Volleybollträning. Förkylningen invaderade då på nytt, denna gång med kompaniet Hosta i spetsen. Världsfreden började nu störas ordentligt, eftersom folk i andra delar av världen nu tydligt kunde märka att något var fel. Hanna gjorde dock ännu en gång uppror och åkte på såväl Högskoleprov som Körövning, samtidigt som hon vägrade stanna hemma från Skolan för att ta itu med sina inrikesproblem, i likhet med Mussolini och andra "stora" ledare.

När så Snuva återkom på Söndagen den 29 Mars så insåg Hannas ledare att det kanske var bäst att vänta ut det hela, eftersom Förkylningen aldrig skulle ge sig av utan att först ha kuvat landet. Detta i kombination med starka protester från Huvud, där invånarna var utmattade, tvillingstäderna Ögon, som översvämmades av tårar när regeringen tvingade dem att läsa någonting eller när de utsattes för starkt ljus, och Näsa, vars främsta naturtillgång luktsinnet var mer eller mindre borttagen på grund av översvämningen av snor och det enorma trycket som skapats och gjort staden isolerad och igentäppt. Hals hade dock nu återhämtat sig relativt bra, vilket ju är positivt med tanke på att Hanna har en del grejer framför sig som kräver en fungerande röst, som konferensen Franska Oral och förhandlingar med olika sommarjobbsorganisationer. Livet måste ju gå vidare, även för Hanna, eftersom Förkylning har en svaghet i att den kan inte ockupera ett annat land hur länge som helst, förutsatt att befolkningen är tillräckligt smarta för att förstå hur de ska bli av med den, alltså genom att V I L A. Reparationer och uppbyggnad har redan börjat ske, så landet och dess befolkning är med andra ord snart på fötter igen.

Dagens ord: "Alfakrull." @ på norska. Fast det visste ni säkert redan. Men jag påmindes idag, av en äkta norsk. Jag fick be henne upprepa vad hon sa flera gånger och skyllde på dålig mottagning. Så kan det gå när man ska söka jobb i Sveriges grannland.