Just nu har jag ingen hatt.
Och mössan ligger i resväskan.
Men man kan inte vara så petig med detaljer.
Eftersom man i Frankrike har två veckors sportlov, eller vinterlov kallas det där (mina tyska kompisar tyckte för övrigt att det var mycket konstigt att vi kallade det för SPORTlov och undrade om var tvungen att sporta, jag hade inget direkt svar men funderade faktiskt lite över denna besatthet, utan att komma fram till några direkta slutsatser), så bestämde jag mig för att bosätta mig på Norrlandsgatan 6, Storuman, Västerbotten/Lappland, S-V-E-R-I-G-E, under denna tid.
Att sen välkomnas av allmänt glada tillrop och påhopp, fika med Sarek tunnbröd (en utmärkt anledning alldeles på egen hand till beslutet ifråga) och te (för jag hade ju inte alls en påse chokladmuffins efter onsdagens bak och massa andra saker att förtära under resans gång) och pratpratprat. Jag kan nog inte sammanfatta det med något annat än ord än renochskärlycka.
Dessutom, fick jag på ett mycket pedagogiskt sätt förklarat för mig varför jag är som jag är.
Jag frågade: Hur har man sönder en extern hårddisk?
Jag fick till svar: Man heter Bosenius i efternamn.
Bara så att ni vet alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar