Det närmaste jag kommer idrottsutövande i dessa tider är att hålla vattenkokaren under kranen för att hälla i mer tevatten. Med endast ena handen för lite extra workout.
Avundsjukan är nästan lika stor på deras mössor som på deras medaljer.
Men guld! Igen!
Det är ju för sjutton inte klokt.
Och för den som vill se lite av mitt vanliga jag: Idag lämnade jag in min dator för fel på ljudet samt den externa hårddisken. Moderkortet (nån nödvändig datorskit) är tydligen sönder eftersom hörlurskontakten har slitits sönder (okej, nej, jag är inte så försiktig) så jag fick (var tvungen att köpa) ett par nya högtalare som kunde kopplas via USB. Den externa är däremot lika död som en isbjörn i Etiopien.
Förutsatt att man inte kan nåt sånt där högteknologiskt krypteringsprogram.
Död som sagt.
Slarvsylta kan man också säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar