Det står för International Baccalaureate, sug på den du kärring!

Det här med att söka jobb är inte det lättaste ska ni veta. Om det nu är någon som har missat detta faktum och glider fram på en räkmacka genom livet.

Var till arbetsförmedlingen igår innan det skulle skrivas ansökningar med de andra au pair-aspiranterna. Kommer in till en tant cirka 55 (eller egentligen skulle jag gissa äldre, men man vill ju inte vara okänslig) som ska hjälpa mig med själva processen och kolla hur jag har skött mig på detta fält innan. Först pratar vi lite om vilka jobb jag har sökt och vad jag vill göra. Okej, so far so good. Sen kommer det:
- Var det individuella programmet du hade gått sa du? (Lite halvt deltagande som att jag har gjort illa mig/vore efterbliven)
- Nej, IB. (Försöker undvika att snäsa fram B:et för mycket)
- Jaha, vad är det då? (Ser helt oförstående ut)
- Det är.. alltså, en såhär bred utbildning, ganska generell som natur eller samhäll liksom. Fast internationellt så man läser på engelska. (Hur många gånger har man sagt den frasen under de senaste tre åren?)
- Jaha på engelska?! Då är du bra på engelska då?
- Ja, jag antar det..
- Ja.. (Ser imponerad ut)

Sen kommer vi in på vad jag söker igen. När jag registrerade hemma, som man måste göra innan man går dit fast det inte hjälper typ ett skit eftersom man inte vet hur man ska skriva, så kryssade jag några län halvt på måfå som jag skulle kunna tänka mig att jobba i. Tanten ser lite bekymrad och säger:
- Söker du verkligen i alla de här länen?
- Ja...
- Kan du tänka dig att flytta så bara?
- Ja...
- Då kanske vi ska skriva hela landet då? (Det gick av någon anledning inte att fylla i det hemma. Eller så missade jag bara den rutan)
- Ja.. det kan du göra..
- Ja..
...
Hon ser lite bekymrad ut igen.
- Du har fyllt i andra länder här också, det ska man ju egentligen inte göra här..
- Nehej... (men varför stod det att man skulle göra det då?! Dumkärring)
- Vi tar bort dem.
- Det är väl utomlands jag vill helst egentligen..
- Jaha, men Norge skrev du i, har du inte någon kompis du kan hänga på dit för det finns ju jätttemycket jobb där i restauranger och sånt.
- Ja.. jo.. (Finns inte ni för att man ska söka jobb genom er? Hallå?)
- Men vad vill du jobba som då?
- Ja, som au pair någonstans helst, Frankrike kanske.
- Jaha, men är du inte lite sent ute då?
- Nej, det finns kvar.
- Jaså, det gör det? (Förvånad. Och hon ska ha koll, jo tjenare)
- Men har du kontakt med någon byrå eller så då? (Ser lite orolig ut)
- Njae, jag ska skicka in till en..
- Ja, det kan gå illa annars vet du. Det är bäst att ha någon så. (??) (Nickar som för att instämma med sig själv eftersom inte jag gör det)

Plus att hon klickade fel hela tiden så att vi fick göra om omgörningen av registreringen som jag uppenbarligen "misslyckades" med flera gånger.

Man tycker ju att en människa som jobbar på arbetsförmedlingen borde ha koll på vad det finns för utbildningar i dagens Sverige. Okej att the average 55-åringen inte vet vad IB är, men när man jobbar där? Man tycker ju också att en sån människa borde ha vara lite mer insatt i hur arbetsmarknaden ser ut, det är väl inget fel på privatansökningar liksom? Och jo, man tycker också att om man nu måste registrera sig innan man går dit kan det vara lite mer utförlig information på hur man ska göra den där jäkla registreringen.

Jag fick en handlingsplan så någon gång framöver ska jag ta kontakt med tanten igen för att "följa upp" mitt sökande. Jag har mina tvivel om detta kan vara till någon hjälp överhuvudtaget. Man får bättre hjälp av andra som vill samma sak och som har lyckats få positiva svar. Vad vet 55-åriga tanter om att vara au pair anyway liksom?

Dagens känsla: Trötthet. Så går det när man inte går och lägger sig, eller jag menar går och lägger sig men inte sover ett endaste skit, på hela natten.