Vilken dag, vilken lycka, vilken underbarhet.
Mitt hus verkar ha varit det enda som inte var helt overcrowded med folk som ville gratulera den lyckliga studenten, efter allt jag hört. Eftersom min farmor bröt benet, min kusin slutade nian, andra delar av familjen och släkten bor en sisådär 90 mil bort (även om pappsen och systern startade sin road trip klockan fyra för att hinna i tid) och i princip alla kompisar också sjöng och skrek om hur bra de var så fanns det faktiskt tid att prata ordentligt med alla. Eller nja förresten, de hade ju ganska bråttom. Men det blev jättebra ändå.
Och sen bar det iväg till fabriken efter en liten avstickare till Rakel superstar. Och ja, vad kan man säga om det? Till att börja med kan man ju vara glad över att de inte kollar legitimationerna särskilt noga. Sen så kan man konstantera att det var väääääldigt mycket folk. Halva Värmland var tydligen där. Att hitta någon man ville se var ungefär som att leta efter en nål i en höstack. Det kan bli det nya ordspråket. Nålar i höstackar liksom, ganska uttjatat. Men det var ju ganska kul ändå. Fast man ska väl inte nämna allt här.
Jag kom på för en liten stund sedan att jag har glömt gå in mina balskor. Säg hej till enorma skavsår. Jag hoppas bara att jag inte trampar snett och vrickar fötterna.
Dagens aktivitet: Ligga i soffan och börja plöja igenom O.C-boxen. Längesen jag kollade på det där senast. I princip det enda jag gjort. Förutom att sova till halv ett, gå upp halv två, äta frukost, fika, äta middag och duscha. Och börja gå in klackarna. Vilket gör att jag känner för ett fotbad nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar