Här ser ni morgondagens paintballmästare

Enligt schemat så borde jag väl egentligen kommentera gårdagens bal först. Med viss (läs: överväldigande) risk för att bli helt vidrigt sentimental och pretentiös och gråtig så gör jag en snabb inre genomgång och bestämmer mig för att det inte finns så mycket att säga som inte redan blivit sagt. Fast det tål väl att nämnas ännu en gång hur otroligt fina alla var (Hollywood släng dig i väggen ungefär), hur glad man kan vara över att få dela en sådan kväll med så underbara människor och hur ledsen man kan bli när man inser att det är ett slut.

Jag har inte alltid tagit alla chanser som borde tagits, inte alltid sagt det jag skulle sagt, inte förklarat hur mycket jag tycker om er. Mer sällan än ofta på alla punkter. Jag har varit feg, flummig, förtvivlad, stolt, arg, ledsen, sälvmordsbenägen (närapå i alla fall, när man satt med de där vidriga labrapporterna eller internal-uppsatserna sent på natten och bara ville därifrån) och stundtals riktigt, riktigt glad och lycklig. På sätt och vis kom det bästa på slutet (och då menar jag inte exams), och det är nästan så att jag skulle göra om det bara för att få uppleva det här året igen. Utveckling lär bli det nya skällsordet efter det här. Jag tycker inte om förändringar, jag heller.

Fast å andra sidan, för tre år sedan var jag så blyg och socialt handikappad att jag knappt vågade prata med en främmande människa och höll på att få magsår för att jag oroade mig så mycket för att säga, göra, vara, fel. Jag hoppas att jag gjort lite framsteg på det planet i alla fall så att jag kan behålla de vänner jag fått. (Snälla säg ja.) Även om jag fortfarande är lite rädd för att jag ska vakna upp en dag om tio år eller så med en massa håriga katter och känna mig totalt ensam. Vad är katter för sällskap liksom? Bara fäller hår, ligger på soffan och rymmer från en. Har jag riktig otur kanske jag glömmer hur det är att vara människa och börjar äta Whiskas. Ur burken.

Jag hoppas att det framgick genom allt detta meningslösa svamlet att jag tycker om er, ni fantastiskt underbara coolingar. Och jag lovar er, jag ska spöa skiten ur er på paintaballen imorgon. Ni som kommer dit alltså, ni andra.. tar jag som walkover. Men jag gillar er allihop ändå.

Dagens bild: Some members of the gang. Som avslutning på detta bidrag till sentimentalitetsinläggstävlingen som pågår i dessa dagar.