Det börjar vända

I förrgår såg jag bilplåtsnummer 029 efter att ha varit fast i tvåhundra år (okej, två månader kanske) med sinande och nästan uttömt hopp.
Igår smakade skolans kokta potatis och köttbullar helt okej. (Kräsna klubben håller förstås inte med, men det gör de ju aldrig.)
Igår började jag lite kemi revision. Lite. Med Becks i skolan. Det är allt tur att jag inte får hemskolning, då skulle jag inte lära mig någonting.
Igår fick jag ett arbetsbetyg från mitt förra sommarjobb med mycket lovord. Fit for fight med jobbintervjuare. Om jag nu kommer möta några.
Idag när jag köpte kort till min farmor på Akademibokhandeln var det en kvinna, det är nog elakt att kalla henne tant för hon var väl typ 35, som frågade expediten om de hade kartor över Barcelona.
Idag fick jag mitt fullständiga betyg från PDP (som ska användas i jobbansökningar) och några mer eller mindre bra svar från Lena Borg.
Idag insåg jag att jag har endast en timme service kvar och sen är CAS slut. Återstår bara att ringa alla supervisors... Och fylla i alla forms. Blä.
Idag har varit på volleybollträning för första gången på snart ett år. Insikter: Det är världens bästa sport. Jag hade kunnat vara mer otränad. Och mina knän gör inte alls ont.
Idag har jag lyckats göra lite franska. (Andra halvan av filmrecensionen)
Idag har jag misslyckats med att gå och lägga mig tidigt (klockan visar 23.48). Men man kan ju inte vara perfekt jämt.

Jag är som en cykel. Mina bromsar har varit sönder. Därför har jag susat helt okontrollerat i en nedförsbacke som aldrig blir plan. Att laga bromsar då är sannerligen ingen lätt uppgift. Utan bromsar kan man inte stanna, och om man inte stannar kan man inte heller vända och börja trampa uppåt, mot toppen. Men på något mirakulöst sätt så kanske man kan lyckas stanna utan bromsar. Eller så har de lagats utav sig själva. Just nu skulle jag säga att jag är i stanna-stadiet. Eller möjligen Vändningen. Imorgon, eller på torsdag, ska jag börja trampa igen. Mot toppen.

(Pretentiösa liknelser ska bli mitt nya signum. Fast jag kommer tröttna på det)

Dagens besvikelse: Den flummiga vikarien på kulturskolan var inte lika flummig och konstnärssjäls-estet-aktig som förra gången. Då: "Kan du försöka sjunga musiken när du spelar?" Nu: "Kan du böja på fingrarna när du spelar?" Vad har hänt med Bullen Långkjol? Nu var hon ju bara en vanlig tråkig pianolärare. Det har jag ju de vanliga tråkiga lektionerna till.