Shoppinghelvetet

Man letar. Ögonen flackar runt butiken. Söker systematiskt igenom hela efter någon. Man hittar den. Den med stort D. Hjärtat bultar. Man andas lite fortare. Ber en stilla bön om att den är kompatibel med ens kropp. Det finns bara några få exemplar. Man tittar på lapparna på dem en efter en. Hjärtat stannar lite. Den finns inte. Men så tänker man, det kanske går ändå med den här andra. Man tar dem med sig. Förgäves. Man blir arg. Hänger tillbaks den, tittar på den igen och blir ännu argare. Sen blir man ledsen. Den hänger där, som en hägring man inte får ta del av.
Att två små siffror ska ha så stor betydelse.

Jag var på stan med mina 91:or idag och gjorde ett tappert men ack så misslyckat försök att få tag på en klänning att ha på den där dagen då vi ska sjunga och skrika och åka på ett flak. Antingen hittar man en man gillar, och då är det fel storlek. (Idag var i princip alla för stora, vilket inte direkt är något jag brukar ha problem med. Det brukar vara tvärtom. Mycket konstigt.) Eller så hittar man en man skulle kunna tänka sig när den hänger på hängaren, och sen när man provar den så blir man lite tveksam så man vill inte ha den även om den kanske är fin. För man tänker bara på den där supersnygga som man egentligen vill ha som bara finns i storlek 42 och 44. Och så blir man arg och ledsen igen.

I ett mycket förtvivlat ordalag sa jag: Det här är ju för sjutton värre än exams. Inte nog med att ens psyke får sig en smäll, det är också påfrestande rent fysiskt: Det är varmt (mjukisbyxor passar bättre i aulan skrivandes - fördel exams), man blir trött och man får huvudvärk och onda fötter.

Men innan lunch var ju ganska lyckat i och för sig. Shoppingen alltså, inte det som skedde innan shoppingen. Men det är fortfarande en lång väg att gå = mycket som måste handlas till Barcelona, studenten och balen. Och det enda jag vill göra är att sova och låta någon annan göra det. Förstår inte vad folk har emot kloning.

Jag fick en insikt idag. (Tack du visa 91:a som sa: "man tar sig tid") Man kommer aldrig få slut på saker att göra. Någon gång för ganska länge sedan (innan sportlovet i alla fall) så tänkte jag att jag skulle belöna mig själv med att måla naglarna när jag fick lite extra tid över. Utöver annan procrastination som att titta på teve, blogga och göra quiz på facebook alltså. Dag efter dag, vecka efter vecka, ja månader till och med, har passerat med tanken att "jag målar naglarna när just denna grejen är avklarad." Men när "denna grejen" väl är avklarad så har det kommit en ny grej. Och så vidare i en obarmhärtigt grym och ond cirkel. (Till saken hör den att jag inte är speciellt bra på att måla naglarna, eftersom jag aldrig "har tid" att göra det så då tar det väldigt lång tid eftersom jag är "otränad", så jag har inte gjort det eftersom det skulle ta för mycket tid, och kan därför inte förbättras heller. En ond cirkel i den onda cirkeln. Mycket ondska i detta.) Men nu ska den brytas! Jag ska nu lägga mig ner och sova lite (7 timmars sömn på två nätter hade kanske varit okej om jag hade haft bra naturliga sovvanor med sisådär 8-9 timmar innan detta), sen (kanske) gå en promenad, sen ta en lång dusch och sen ikväll ska jag måla mina naglar rosa och fina (förhoppningsvis). Och sen titta på teve.

Franskan tas imorgon. À bientôt, mes livres et mes papiers. À demain. Peut-être.
Översättning: Snart, mina böcker och mina papper. Imorgon. Kanske

Dagens fyllgubbar: Två stycken inne på en (samma alltså) toalett i Mitt i City kommer ut, den ena med en cigarett och den andra med en påse. (Undrar vad det var i den...) Killen (eller mannen kanske man ska kalla honom eftersom han var cirka 40. Han hade dessutom kunnat ställa upp i världens största kulmage. Om en sådan tävling hade funnits vill säga.) bredvid mig i kön frågar om jag är före honom. Egentligen så var svaret ja, men jag kände inte för att gå in där så jag sa tacksamt: Neej det är lugnt, gå du. Att jag fick vänta lite längre på en toalett gjorde inte så mycket eftersom nästa som kom ut (inte ur garderoben alltså) var en kvinna cirka 50 som såg mycket normal ut.
Varför gick de samtidigt liksom???