Och de levde lyckliga i alla sina dar

Frihet.
Ordet.
Frihet.
Betydelsen.
FRIHET.
F R I H E T.
Jag är fri. Jag. Är. Fri.
Från IB. För alltid. (Förhoppningsvis.)
Fairytale? Nej.
VERKLIGHET.

Jag måste bara säga (och nej, jag har fortfarande inte fattat att jag är fri så jag kommenterar fortfarande skolan) att jag har ändrat uppfattning om Bengt. Det är väl ingen överdrift att säga att "strring tag" och "nöff papers" gjorde att franska exams mer liknade VM i flum än IB någonsin gjort, eller kommer att göra. Möjligen med undantag av Tonys säl. (Sentimental? Jag? Till IB?!)

Hur utmärker sig denna friheten? Jo, man går på stan en hel eftermiddag, man går inte ens hem, man har inga böcker eller papper eller pennor (eller jo, ett par.. Och kalendern där man skrivit upp allt man ska handla.. Har man blivit.. organiserad? Tack vare IB?!) i väskan, man stannar uppe till klockan tre en torsdag, inte med att plugga (!) utan med film och vänner, man går på stan lite mer. Och lite mer. För vad ska man annars göra med all denna tid? Tid. Så oändligt mycket TID.

Jag vet att det gör mig oerhört patetisk att säga att jag redan börjar drabbas av tristess. Det har ju bara gått 35 timmar och 15 minuter. (Och det riktigt patetiska är att jag räknade ut det.) Inte för att jag hellre vill IB lite mer, verkligen inte, jag menar bara, VAD GÖR MAN MED TIDEN? Somebody please, lär mig göra ingenting utan att få dåligt samvete.

Annars kan man ju planera att allmänbilda sig à la Annelise. Jag kan se det framför mig lika klart som mina sex (sju) påsar efter dagens shoppingtur: Alla ex-ibare sitter med den tjockaste boken i världshistorien och lär sig om alla ämnen de inte hade på IB. Och repeterar de som de hade.

Nu börjar det skapas problem inför Barcelonaresan. Det är ingen dans på rosor att inte glömma något eller inte göra något fel. Men ni måste hålla med om att det är bättre än att slita med en internal natten innan final draft, skriva en värdelös labrapport, försöka framföra en vettig oral eller panikskriva uppsatser på exams. Inget kan vara värre än det.

Men nu är det över! GAAAAAAHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Och snart ska vi sola oss i den spanska hettan, bada i Medelhavet, gå runt på Las Ramblas, prata spanska (hola... como está? Nej, jag har aldrig läst spanska som en av de få i sällskapet), troligen inte sova, festa loss med spanjorerna och bara ha så råkul. Bara vi kommer iväg ordentligt..

Dagens bekännelse: Jag är en shopaholic. Har idag köpt: ett par solgölasögon (välbehövligt), ett linne (typ välbehövligt), ett par tygskor (precis när jag skulle prova dem så lossnade sulan på de nuvarande gympaskorna lite mer, vilket talar för sig själv), ett par ballerinaskor (också typ välbehövliga kan vi väl säga), en kofta (den var svart och mysig - välbehövlig säger jag!) och en bikini (oerhört välbehövligt - nudiststränder är inte min grej). Och lite underkläder. Och ett par leggings. Och nu har jag glömt något. Summan? Behöver vi inte tala om.