Jag har kommit till en insikt om mig själv: Jag lär mig inte av mina misstag. Jag är alltid sen/har bråttom (till skolan), även när jag går upp tidigare för att vara i tid utan att behöva stressa. Jag mår illa av godis, ändå äter jag det. Jag mår bra av att ha jobbiga saker (som plugg) gjorda, men skjuter ändå alltid upp dem så länge som möjligt. Och jag glömmer viktiga saker, som tandläkartider. Tredje/fjärde/femte (vem orkar hålla räkningen?) gången idag.
Klockan är kvart i åtta. Hanna står i badrummet och försöker få ordning på sin ovän ansiktet som har lite ringar under ögonen och andra icke-smickrande features. Hemtelefonen ringer. Vem ringer såhärdags? tänker Hanna i ungefär fem signaler, tills hon kommer på att för länge, länge sedan (december 2008) glömde hon en tandläkartid och fick en ny nån gång i början av februari. Med en växande oroskänsla svarar hon och mycket riktigt, hon hade tid hos folktandvården klockan tjugo i åtta. Av någon anledning svarar hon med spelad förvåning att hon trodde det var tjugo ÖVER åtta, för att inte verka dum och glömsk. Det frågas om hon kan komma i alla fall. Jaja det går bra, svarar hon lättat/stressat/ursäktande. Hon slapp ju betala i alla fall. Och funderar på om skådespelare vore en möjlig framtidssysselsättning.
Jag kände mig som åtta år igen. Låg i tandläkarstolen så snällt och gapade när han sa gapa och bet ihop när han sa bit ihop. Plasthandskehänderna som grävde runt i allt saliv och förgäves försökte trycka rätt den förbåldade bettskenan. "Den ska sitta åt" sa han. (Sitta åt?! Hur är det med att ta loss den? Ska det gå eller är det lika bra att skippa sånt som kräver överkäkständer i fortsättningen? Undrar just hur det vore att äta soppa varje dag.. )
Dock medgav Lennart the dentist att den nog satt lite väl hårt. Man skulle ju kunna bita ihop käkarna också. Och ha fungerande tänder som inte är bedövade av smärta tänkte jag. Men det sa jag inte, snäll och duktig och tyst som jag är.
Jag fick alltså ingen ny bettskena idag, utan måste använda den gamla sönderbitna saken som jag helst har lust att bara bryta itu en vecka till. Då ska den nya vara tillbaka från slipningen. Förhoppningsvis kommer jag att kunna äta dagen efter natten den användes.
Dagens förvirring: Har vi TOK/Har vi inte TOK? Eftersom herr tokteacher hade sagt olika till alla i denna fråga skapades stor ovisshet på Tingvallagymnasiet idag. Ingen blev väl direkt ledsen över att det senare alternativet var det sanna. Bättre med lunch och lite killing time i biblioteket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar