Idag var det dags igen. Jag gav mig iväg till Friskis för att träna sönder kroppen. När jag väl kom dit, cirka sex minuter innan passet skulle börja, så var det fullt! Jag fattade ingenting. Hur kunde det vara fullt? Okej, klockan var mer än jag trodde, och jo, det finns många i detta land, och denna stad, som är sådär lite halvt masochistiska och frivilligt utsätter sig för såna här saker. Men ändå, fullt liksom?! Och jag var inte ensam om problemet, nejnej, det var flera som undrade om det var nåt fel på inpasseringsmakinen som visade 0 platser kvar. Alla var lika snopna. Förutom två som sa att det var så förra veckan också. Då borde de väl ha lära sig att vara där mer i förväg då tänkte jag. Men så kom jag på mig själv, vem är det som inte lär sig av sina misstag här egentligen? (se föregående inlägg) Självinsikt, what a painful process. And yet so necessary.
Jag undrar om detta var ett tecken till mig att jag måste bli bättre på att komma i tid? Det är ju inte direkt sällan det händer liksom... sade hon skamset och lovade sig själv att bättra sig, men trodde dock inte riktigt på att hon kommer att lyckas eftersom hon tycker att hon känner sig själv ganska bra. She is nowhere near self-revelation, that's for sure, thinking she knows hearself.
Så nu sitter jag här, framför datorn, lyssnar på musik i form av Fall Out Boy, refekterandes över hur ingenting blir som man tänkt sig. Funderar på vad jag ska göra istället för att träna bort pannkakorna. Nog för att det finns plugg som säkert skulle räcka i ett århundrande, men det känns så jobbigt att göra det eftersom jag inte hade planerat det. Det är en annan grej när man tänker att man ska göra det från början. Nog för att det känns jobbigt då också, men inte alls lika oöverkomligt.
Äh, whattheheck, det är ju bara tjugo minuter till Criminal Minds börjar. Tror jag ska göra mig en kopp te och sen titta på det.. och kanske nåt annat också..
Dagens frustrationsobjekt: Den förbaskade pianoläxan. Jag spelar fel VARJE gång! Jag önskar jag hade en skiftnyckel och slå sönder pianot med. Bara för att göra en allusion (wow jag har lärt mig något av nästan två år med Mia) till Tony the TOK. Eller att jag var lite mer musikalisk, det skulle duga det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar