I sure hope so.
Varför är det så att när man verkligen, VERKLIGEN, bestämmer sig för att göra någonting så går det bara käpprätt åt *****? Denna gången handlar det om träning och mitt totalt utan tvekan beslut att bli vältränad. Jag skulle verkligen, VERKLIGEN, gå in för det den här gången. Och så förstör det dumma apknät ALLTING! Jag har väl aldrig haft problem med knäna? Varför nu? Det gjorde ont flera gånger idag när jag gick eller skulle ställa mig upp. VARFÖR? Jag gjorde inget annorlunda. DE flesta skulle antagligen se detta som den perfekta ursäkten att INTE träna och bara vara inne och vila. Men inte mitt nya jag inte. Så lätt skulle jag inte komma undan. När jag kom hem så tänkte jag att "det är inte så farligt" men min rationella sida fick in ett inlägg för ovanlighetens skull, så jag avstod från att ta en uppfriskande springtur och tänkte att en lätt promenad kanske vore bättre ändå. Jag gick i fem minuter innan det började göra ont som in i(måste hitta på ett kraftuttryck att använda istället för svärord) och jag fick vända om och linka hem med min träningssugna hjärna på mitt onda knä. Åh va irriterad jag blir på sånt här! Jag vill bara.. slå någonting. Problemet är att det är ingens fel så jag kan inte skylla på någon heller. Om jag bara förstod varför.. Och hur man blev av med det.
Dagens kvällsplanering: TOK essay! Jag MÅSTE lämna in en second draft imorgon. Fast med tanke på hur allt går just nu så kommer väl det också att misslyckas. Han kommer i alla fall att dissa den totalt since it sucks. Stupid school. Jag önskar att studnten vore här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar