Det var faktiskt inte så ångestfyllt som det hade kunnat vara. Eftersom jag var duktig och lästa tavlaboken i svenskan under lovet (det enda skolarbete jag gjorde trots att jag hade en något längre läxlista..) och Mårten har fått ett återfall av sin mystiska no-homework-today-policy (vi såg på en vanlig, ej dokumentär, film idag om Cuban Missile Crisis. Can you believe it? He's turning human) så dränktes jag inte inte i läxor första dagen i alla fall. Tjoho. Skulle ju kunna göra de läxorna som jag ignorerade under lovet men jag.. liksom.. har ingen inspiration. Kemi är ett tråkigt oförståelsebart (okej det kanske inte är nåt riktigt ord, men alla fattar poängen) ämne och TOK är bara.. weird. Kan ju alltid jobba med historian annars. Men ooorka. First draft var ändå så bra. Ja, jag skryter en aning nu men Mårten sa faktiskt att det var den mest färdiga av alla och var helt förundrad över hur jag hade hunnit med att göra allt. Jag ska ta itu med kemin snart. Såvida jag inte kommer på nån bra orsak att slippa. Kan ju inte använda Grey's Anatomy (ja, jag är som alla andra) eftersom det inte börjar förräns NÄSTA VECKA(!) Jag som hade ställt in mig på att få återse de små liven till läkare klockan nio ikväll och så säger de att man måste vänta! Vad är det för skit?!
Jag saknar redan alla syskonen. Max hade gjort ett avskedsbrev, fats han kallade det kalasbrev, till mig och Henrik dagen innan vi skulle åka. Han sa först att jag skulle väcka honom när vi skulle åka på morgonen men jag tyckte det var så brutalt tidigt (klockan fyra för en fyraåring annars, det hade kunnat bli en ordvits - Max, 4, uppe 4.. Eller ja, kanske inte så kul ändå..) att jag övertalade honom att sova istället.
Jag önskar att jag kunde klona mig själv.
Dagens prestation: Jag lyckades pressa ner tiden på springturen ytterligare lite, 1-2 minuter, trots att det var kallt, jag hade håll mer än halva rundan och inte har sprungit sedan före jullovet. 4 kilometer (ungefär, jag måste kolla upp exakt nån gång) på 28 minuter. Dagen före lovet var det 30 minuter. Jag SKA bli vältränad, så är det bara. Och det verkar ju faktiskt som att det går åt rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar