Intensiva dagar av vakenhet, trötthet, övertrötthet, flummighet. Jag är -het, helt enkelt.

Min första dag som barnledig tog jag mig en välförtjänt sovmorgon. Med vetskapen om att jag skulle städa hela huset under dagen steg jag upp klockan elva den glittrande fredagsförmiddagen, åt frukost i lugn och ro, sköt upp städningen med att facebooka/youtuba, varvade sedan städningen med att youkua, blev så småningom klar och kunde helt ägna mig åt datorns alla egenskaper. Både bra och dåliga egenskaper kan man väl tillägga eftersom internet bestämde sig så (o)lägligt för att lägga av. IGEN. Istället för att leta upp en skiftnyckel och slå sönder skrället så gav mig av mot kvällens aktivitet: Halloween-party. Jag var nästan unik som en av tre som inte var utklädd. Helt plötsligt var klockan halv två och jag var fast där till klockan sex eftersom det är då morgontågen börjar gå. Soffan blev min nya bästa vän. (Jag var hemma halv sju)

Min andra dag som barnledig vaknade jag ungefär samma tid som föregående dag. Något mindre utvilad än föregående dag låg jag kvar ett par timmar, åt lunch (eftersom jag åt frukost när jag kom hem halv sju så måste man kalla det lunch... såvida man inte är en hob och har second breakfast som daglig standard) och åkte sedan in för att dra till IKEA. Dock insåg jag att klockan var för mycket för att ett besök med någon substans skulle kunna göras, så det sköts upp och istället vandrade jag runt i Châtelet (väldigt (väldigt) stort köpcenter mitt i Paris) och kände shopaholic-tendenserna bubbla upp i väntan på att klockan skulle slå nio då en restaurang i Montmartre skulle besökas innan utekvällen i samma område. Restaurangen var dock full så istället satte vi oss på Quick (som Macken, BK och alla andra billiga mättande ställen med hamburgare och french fries). Klubben hittades dock inte, utan vi fick vandra vidare till andra ställen. Man kan tycka illa om Arena, men man är rätt bortskämd som svensk ändå för franska klubbar är inte alltid jättekul. Eller franska människor på franska klubbar rättare sagt. Eftersom det inte finns några andra färdmedel än taxi efter klockan ett-två i Paris så gick vi. Ända tillbaka till Châtelet (jag har inga siffror, det räcker med långt) där vi i väntan på att tunnelbanan skulle öppna hittade ett öppet matställe, satte oss ner med våra köttfärsiga fötter och tryckte ner frukost (version crêpes nutella banan). (Jag var hemma halv åtta)

Min tredje dag som barnledig vaknade jag klockan ett. Väldigt inte alls utvilad åt jag sex färdiggjorda pannkakor (oslagbart, bara att lägga dem i stekpannan ett par minuter) med ost och äppelmos till lunch (eller second breakfast, jag har alltid känt mig lite som Frodo. Eller nej förresten, mer som Pippin). Sen blev det IKEA på riktigt där jag åt korv med bröd, drack lingondricka, provsatte en soffa, powernappade i en säng, fick många menande blickar och ett par ogillande visslingar för det senare, samt shoppade loss på mathörnan. (Och det är härmed ovetenskapligt bevisat att man kan bli genuint lycklig av mat. I alla fall av pepparkaksdeg). Därefter tävlades det om vem som kunde äta upp godissnören snabbast, Paris-monument byggdes och käkades upp (om det är någon mer som ätit både Eiffeltornet och Notre Dame, säg till mig så kan vi bilda klubb) och julsånger hissades/dissades (jag hatar verkligen Nu är det jul igen (extremt töntig ljudslinga), nu är det jul igen (extremt töntig ljudslinga) osv osv). Jag struntade i att ta sista tåget hem, vägrade vänta till första, utan valde alternativ nummer tre: sova över.

Min fjärde dag som barnledig vaknade jag klockan tolv. Inte direkt utvilad men ändå inte lika trött som de två föregående dagarna åt jag frukost-lunch i form av pasta med tomatsås och utgångna morötter samt apelsinjuice, vindruvor och ett plommon, toppat med lite Ahlgréns bilar. Sen tog jag mig hem (tio i fyra, på eftermiddagen alltså) och fixade internet (!)

I'm tired and poor but it's been great for sure. (Jag tänkte ställa upp i VM i nödrim)

(Jag funderar på att sova)

Hejdå.