En skogsstig och en snabb galopp.. Tanken får mig nästan att gråta.

På mindre än en vecka har båda tjejerna haft läxor (de två som har läxor alltså, inte ens Frankrike är så grymt att skolan ger en fyraåring läxor) som handlade om hästar och ridning. Det är nog första gången jag blivit sentimental vid tanken på en hovkrats. För att inte tala om att mocka. Nej, jag är inte normal. Vem saknar att krafsa/skotta skit liksom?

För er som inte visste det innan var jag en tvättäkta hästtjej när jag var mindre. Mitt rum och mina skolböcker gnäggade, allt (ALLT) gick i hästtema: väggarna täcktes till varje centimeter av affischer, i bokhyllan kunde man finna böcker om Britta och hennes hästar, Klara och hennes hästar, Wendy och hennes hästar (ja ni fattar), musmattan, pennskrinet och väckarklockan hade alla hästsymboler (mamma satte stopp när jag ville ha en häst istället för en säng..). Varje vecka avgick min cykel från Abborrvägen 98 till Kilene och Hammarös ridhus. Favoriten var en grå ponny som hette Mystik som alltför många ville ha så vissa hemska dagar var jag tvungen att rida någon annan.

Vissa saker ångrar man att man gör (som att sluta rida). Andra ångrar man att man inte gör (som att fortsätta rida).

Dagens prioritering: Catch-up med Grey's Housewives istället för en promenad.