Jag har varit vilse.
Torsdag. Jag har tagit bussen till Saint German en Laye, förorten till Paris som jag bor utanför i denna byn, och ska leta upp turistbyrån för att skaffa mig lite kartor och annan behändig information. Jag går omkring gata efter gata, tänker det borde ju stå skyltat. Hittar slutligen en skylt med texten office de tourisme. Följer pilen över gatstenar och förbi boulangerier, patisserier och creperier. Efter ett tag känner jag att det nog är fel. Tänker turistbyrå, det borde ju inte ligga så långt bort, det ska ju vara lätt att hitta, för turister liksom. Går tillbaka till skylten, och börjar på nytt följa pilen över samma gatstenar och förbi samma boulangerier, patisserier och creperier. Ser så småningom en likadan skylt, fast med pilen åt andra hållet. Jaha, då har jag gått förbi det då. Vänder lite halvsurt om och går åt andra hållet efter den nya pilens riktning. Kommer tillbaka till den första pilen. Börjar bli smått (väldigt) irriterad på mig själv. Spenderar de följande tio minutrarna med att leka följ pilen tills du ser nästa, fram och tillbaka, back and forth, aller-retour. Börjar ge upp hoppet, men ser då, till slut, texten Office de Tourisme på en beigebrun insmältande byggnad, och hopplösheten ersätts av en mix mellan extrem irritation och lättnad.
När jag besöker staden de följande två dagarna upptäcker jag massa pilar textade office de tourisme. Ibland blir jag väldigt trött på min hjärna.
(Fast kallas det att vara vilse när man vet var man är men bara inte hittar ett speciellt ställe?)
Lördag. Jag har bestämt mig för att lära mig cykelvägen in till St. Germain, för att slippa vara så beroende av bussen som aldrig kommer när man vill, körandes av en galen, eller kanske bara fransk, chaufför så man tror man får hjärtattack, på lika lång tid som cyklingen. Jag hade fått instruktioner om hur jag skulle åka, höger där, uppför backen där, över gatan där osv. Jag hade med mig en ungefärlig karta som visade ungefär hur jag skulle åka. Men istället för att lyda instruktionerna om att inte åka nerför backen till barnens skola utan åka upp till vänster så ser jag inte den första vägen, avvisar både den andra och den tredje eftersom jag tänker att det är nog inte rätt här, det kommer säkert en väg längre ner. Det fanns såklart ingen väg längre ner så jag fick i godan ro cykla tillbaka. Eller utan ro, antagligen en mer korrekt beskrivning. För att vara på den säkra sidan tar jag den första vägen på vägen tillbaka (det fanns alltså tre vägar till höger när jag åkte ner, varav jag missade... tre). Denna väg bestod såklart till största delen av en 90 graders (i runda slängar) brant backe.
Utmaning! tänker jag och trampar friskt på.
Nej, det lät inte som jag nej.
Snarare: uh vad jobbigt tänker jag och stånkar desperat upp.
När jag väl kommer uppför denna 90-gradiga backen ser jag i alla fall att jag är rätt. Men istället för att fortsätta på den vägen så svänger jag vänster nerför en långlånglång backe. Jag känner att det nog är fel, men fortsätter av någon anledning att rulla. När jag väl kommer ner ser jag att det är stora vägen där man inte kan cykla. Jag märker också att det är denna vägen bussen åker upp. Jag inser att jag måste uppför backen.
Tjenare Monsieur Mjölksyra, trevligt att råkas, hur har du haft det på sistone?
Jag vet inte om jag ska kalla det lustigt eller hemskt eller ironiskt att jag inte hittade turistbyrån som det fanns tiotusen skyltar till OCH åkte fel två gånger på den "lätta" delen av cykelvägen men inte hade några problem när jag väl kom in till stan och det fanns hur mycket gator och bilar och folk som helst. Fast i och för sig hade jag varit där innan... Fast faktiskt inte just där jag skulle cykla, så jo, jag är ganska screwed up om jag får säga det själv.
Och sen har jag gått fel några fler gånger men det skulle bli för långt att skriva om alla. Och jag har inte ens varit inne i själva Paris än... Finns det gps för fotgängare?
Dagens ordspråk: Once in IB, always a procrastinator. Jag åker in och pratar med språkskolorna imorgon istället. Orkade inte idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar