She is a LOST cause, that Hanna girl. Or maybe just a tired one.

Scen 1

Hanna har bestämt med Lena att utforska Louvren en dag. Eller några timmar i alla fall. Egentligen vill de väl mest göra det för att säga att de har gjort det, de har ju trots allt varit Parisbor ett par månader nu. De vill se de mest kända målningarna, som Mona Lisa. Men de vill inte vara för turistiga så de vill se några fler än henne. Problemet är bara det att de är ganska okunniga inom konstens väggar. Och inte är de sådär briljanta på att läsa kartor heller. Åtminstone inte när kartorna ifråga är dåliga (det är deras helt personliga och mycket biased åsikt). Så de vandrar först omkring bland massa antika föremål och tänker: jaja, men tavlorna kommer väl snart, det var ju intressant att se det här med. De upptäcker så småningom att de är på helt fel avdelning. Men glada över att äntligen ha hittat sektionen som hter peintures (målningar) vandrar de glatt vidare bland massa fina tavlor. De börjar efter ett tag bli lite otåliga, vart finns egentligen Mona Lisa?

Hanna utbrister med jämna mellanrum (varje gång de tror att det är på rätt väg, cirka tre gånger) ”jo, men nu är vi nog rätt snart, jag känner hur hon (Mona Lisa) drar i mig!” Lena hittar efter en stund en bild på henne på papperet bredvid kartan och ett nummer. De letar reda på vilket rum på kartan som numret finns i, för i samma rum ska hon ju då finnas. De hittar det efter cirka en halv minut av ”men det finns ju inte!” och ”dumma fransmän!” I den tecknade versionen tänds en glödlampa vid Hannas huvud när de ser vilken avdelning rummet ligger på. Hon säger långsamt till Lena ”han (Leonardo da Vinci) var italienare…” (Paus).

Lena tittar på henne och de börjar skratta, aningen skamset. De beger sig mot den italienska sektionen och ser nu skyltar med en bild på världens mest överskattade tavla, namnet på den, och en pil. Många skyltar, och de förbannar fransmännen att de inte gjorde detta från början. Det måste ju finnas ännu dummare turister som inte vet att Leonardo var italienare?

För namnet låter ju jättefranskt, verkligen.

När de väl kommit fram och plåtat målningen så säger Hanna ”jag skulle vilja se nattvarden också, sen kan vi åka hem.” Lena håller med så de börjar leta igenom de italienska rummen. De hittar den inte. Nu stör de sig på fransmän igen. Men de tänker: de kan ju inte vara så svårt, vi är ju i alla fall på rätt avdelning nu. Så de går de igenom det stora rummet en gång till och tar varsin vägg. Ingen nattvard. Hanna är trött och bestämmer sig för att det är värt att fråga en vakt. Vakten svarar ”in Italy.”

Hanna och Lena åker skamset hem. Men de fick ju i alla fall se Mona Lisa.

Scen 2

Hanna och Emelie leker snickare. Hanna bygger ihop några plastbitar och träbitar med en massa svarta gummimuttrar och röda plastmuttrar. Hon har ingen aning om vad det ska föreställa, men hon säger till Emelie ”titta, jag har byggt ett konstverk.” Hanna får sedan ta isär sitt fina ”konstverk” för Emelie vill bygga ett. Hanna tar en skruvmejsel istället. Hon lägger sig ner på mattan de sitter på och börjar ”göra ritningar” med mejseln på mattan. Hon lägger snart ifrån sig mejseln och tänker: jag ska bara vila huvudet lite. Hon vaknar av att Emelie säger ”Hanna sluta göra ritningar vi måste göra konstverk!” varpå Hanna svarar ”gör konstverk du, jag ritar lite till.” Hanna karvar lite till med mejseln i mattan, lägger ifrån sig den, lägger ner huvudet, somnar, vaknar av att Emelie säger ”Hanna….” och så vidare om igen. Men Hanna sover i alla fall inte när mormodern kommer in. Nejdå, hon vaknar en minut innan, och somnar inte om efter det.