Det är vinter. Det är vitt överallt. Jag ska av någon anledning gå på sjön som är frusen. Någon (jag minns ej vem) har sagt till mig att detta är farligt. Om jag minns rätt är det just av den anledningen som jag ska gå på sjön. Sjön ifråga liknar Aplungen så det kan ha varit min barndomsbadsjö jag har tänkt mig att bevandra. Troligen så är detta fallet. Efter ett tag kommer jag till något som ser ut som klippor. Jag har aldrig sett klippor av is förut mitt i en sjö. Däremot betyder inte detta att det blir säkrare att gå på sjön, eftersom det är inga stora fasta klippor. Det kalla vattnet under beter sig lite grann som lava och spruter upp mellan klippskrevorna då och då. Det ser ut som ett väldigt stort dike, och av någon anledning så går jag inte upp därifrån för att gå på isen där den är platt och fin, nej jag ska ta mig igenom isklippskrevorna i det där diket. Jag hör någons röst inom mig (samma som hade sagt att det var farligt att gå på sjön överhuvudtaget, men jag minns som sagt i nuläget inte vem detta var) som säger någonting i stil med: du kommer inte över där. Jag börjar gå, och börjar snart sjunka igenom isen, men då kastas jag upp, klippan blir som en vulkan (jag sa ju att vattnet var som lava) och landar på samma ställe. Går vidare uppför klippan men kastas upp en än gång, aningen högre denna gång, och landar. Jag ser tre människor stå och kolla på mig, jag känner dem men kommer inte ihåg vilka. Jag byter perspektiv och ser det hela utifrån, snett ovanför människorna jag känner men som av någon anledning inte kan hjälpa mig och jag, fortfarnde i utifrån-perspektiv, märker att de verkar rädda och säger något om att jag inte kommer klara det. Tillbaka till jag-perspektivet så slungas jag upp ännu en gång av isklippan/vulkanen, denna gången långt högre än de tidigare gångerna, människorna ropar av förfäran, vinden tar tag i mig, jag tänker ett desperat nej, jag blåser bakåt och ner bland isklipporna.
Jag vaknar. Klockan är halv sju och jag tänker: ingen idé att somna om, man kan ju inte sova efter att man dör i alla fall. Sen ringer min väckarklocka fem sekunder senare 07.40 (tid är relativt).
Vad ska detta egentligen betyda??? Att jag inte gör som folk säger åt mig och att det straffar sig? Att jag saknar genomfrusna sjöar? Att den globala uppvärmningen kommer bli värre (is-lava liksom, hallå)? Att jag kommer dö av vind och blåst? Att mitt undermedvetna jag är höjdrädd? Att jag känner mig övergiven? Att jag är på väg att utveckla fullskalig schizofreni? Sannerligen säger jag er, analysdörrarna är många.
