Man är väl en ärthjärna antar jag

Hur tänkte jag? Plugga hemma under revision. Sitta i en bunker. Isolerad. Det måste vara det sämsta jag någonsin gjort.

Imorgon tänker jag gå och söka hjälp.

Dagens vuxenpoäng: Mobilabonnemang. Bye bye kontantkort.

Kom kom ta mig långt härifrån

Det finns få saker här i livet som är så tråkiga som att läsa om the asymptotic behaviour of functions. (De beter sig mycket otrevligt enligt min mening) Eller så frustrerande som att försöka göra en line of best fit när den förbannade miniräknaren vägrar samarbeta med en fast man följer instruktionerna till punkt och pricka i matteboken. Eller så komplett oförståeliga så att man somnar av ren chock av att inte förstå som implications.

JAG HATAR MATTE. Det enda jag hatar mer är miniräknaren.

Dagens födelsedag: Min pappa. Nu är han officiellt gammal. Grattis gubbstrutt.

Jag säger som Beatles: Help!

Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Det här med tid är jobbigt. Brist, optimism, väntan, minnen. Dåtid, Nutid, Framtid. Är det bara jag som har svårt att "leva i nuet"?

Sällskapssjuk är vad jag är, i min eländiga men valda isolering. Vet dock inte om den har den önskade effekten. Känns inte som det. Snarare motsatt. Framförallt är jag i akut behov av mattehjälp. Eller står det fel i revision guide? Antagligen jag som har fel på var och varannan fråga, inte revision guide.

Dagens skönaste: Solen. Den gjorde Stalin uthärdlig.

Avskärmad

Efterssom två års lärdom förkortades från tre till två veckor så kommer jag antagligen att befinna mig på denna planet i endast fysisk bemärkelse under de närmaste veckorna. Måhända är jag lite nedstämd efter en weekend med Hitler, men jag ser inte hur trigonometry, redox reactions, truth tables, Stalin eller Mussolini ska kunna förändra denna stämning. Känner en viss längtan att joina resten av IB-nördarna på stadsbibblan, bara för att få träffa någon vanlig människa (om man jämför med tidigare nämnda diktatorer), men jag är rädd att jag då kommer förlora den här känslan då. Eller känsla är kanske fel ord. Mentalitet kanse är mer rätt. (Vad det nu är för skillnad...) Någon form av... motivation? Är det möjligt att jag äntligen lyckats fånga lite disciplin? Måste måste MÅSTE behålla den. Får inte tappa nu. Två veckor. Och lite till. Det är allt jag begär av mig själv. Måste måste måste måste måste måste.

Det är konsigt hur man tar saker för givet. Och sen rycks det ifrån en. Chocken nfinner sig. Konstigt att den gör det. Det har ju hänt förut, många gånger. Ändå står man där och frågar varför. Förstår inte. Det går inte in.
Jag hoppas att du får ett långt och lyckligt evigt liv.

Dagens teveprogram: Parlamentet. Det är konstigt hur man ändå mitt i allt kan skratta. Så att man gråter.

Rapport från Isbjörnsland

Det töar. Och det snackar vi inte värmlands-tö med lite vattenpölar här och var, vi snackar två-tre-fyra-fem meter höga snöhögar som ska kondenseras till vatten. Plus all en-två-meterssnö på MARKEN! Den har kommit ovanligt tidigt i år säger de. Våren - den förhatliga delen. (De sa att om ungefär en månad, eller tidigare i år eftersom det är så varmt (omkring tio plusgrader), så kommer björnarna titta fram ur sina små iden. Lyckost dem.) En av grannarna har en spricka i husgrunden så det har läckt in, så nu har de skaffat en uppsugningsmaskin att ta bort allt vatten från källaren. Den sög upp nittio liter per dag. Plus att de hade en stor tunna utanför huset nedanför hängrännan som de tömde konstant. Detta vatten. Finns det något annat på denna jord som orsakar så mycket besvär? Översvämningar, torka, töväder... Dumma globala uppvärmning att förstöra allt hela tiden.

Har hittills sett fyra filmer:
1) Törnrosa. Åh vilken nostalgi... prinsen, féerna, den blåa/rosa klänningen... åh vad mina fyraårsminnen väcktes till liv.
2) Queen Elisabeth. Det är sådana här grejer som får mig att vilja plugga historia. Att kunna bakgrunden till historiska filmer.
3) Vilddjuren. Som Madagaskar, fast i Ice Age-stil och inte lika bra (enligt mig).
4) Mamma Mia! Jag älskade den, pappa och styvmor tyckte den var bra, brorsan var missnöjd. Men så gillar han ju actionfilmer utan hjärna också.
Det lär nog bli någon mer innan hemfärden på fredag om jag känner mig själv och min familj rätt.

Igår åkte jag skidor. För sydsverige-människor som nu sitter och solar i kortbyxor och har cykeln som (främsta) färdmedel verkar detta antagligen som en mycket främmande tanke. Men jag säga så här: Det var inte direkt lyckat, om man ser till prestationen och farten. Den som någon gång har försökt sig på att åka slalom i blötsnö vet vad jag talar om. Det kändes som att åka längdskidor. Man körde liksom störtlopp och stakade sig fram samtidigt. Dessutom lyckades vi komma upp i en icke-pistad svart backe på sydsidan av berget i Nalovardo (ja, det hette så, skidstället). Den som har något bakom pannbenet kan kanske räkna ut att det inte var särskilt smart gjort. Man åkte ett par meter, svängde, sjönk ner i två meter snö, satt fast/rullade runt, fick gräva fram skidan som låg där nere nånstans, reste sig upp, kom en halvmeter, sjönk ner igen, satt fast, grävde sig upp och började om proceduren. den delen av backen på cirka hundra meter tog över en halvtimme att komma ner för. Liftarna hade då stängt för, tja, tjugofem minuter sen. När vi var cirka halvvägs kom ett par skotrar uppför den intilliggande backen, antagligen för att kolla så att ingen låg kvar i någon backe eller något, och sen ner igen. Gode Gud, gör så att de inte ser oss, tänkte jag i mitt stilla sinne, både när de var på väg upp och på väg ner. Det gjorde de inte heller. Å ena sidan var det ju bra, för oss, så att vi slapp skämma ögonen ur oss. Å andra sidan så skötte de väl inte sitt jobb sådär helt prickfritt. Men de tänkte antagligen i dessa banor: Ingen är väl så dum att den åker där. De har uppenbarligen inte träffat mig och min kära styvmor.

Ett annat vårtecken, som i mitt tycke är aningen roligare än tövädret, är att man tar fram frisbeen. Som visserligen fylldes med snö ett antal gånger och även kastades på diverse saker som den inte skulle kastas på. Som fönster, dörrar, personer, huspanelen. Ja, världsliga saker helt enkelt. Vissa skulle nog inte hålla med om det, men de vissa var inte där och var med andra ord lyckligt ovetande.

Dessutom:

• Ljudnivån skulle vara på det röda på örat-bilden större delen av dagen. Risken för tinnitus är med andra ord relativt stor.
• Funderar på att börja göra havregrynsgröt hemma också. Det är ju så gott att börja dagen med. Fast jag skulle antagligen bränna vid den eller något liknande.
• Jag har spelat djur-memoryt femton gånger på tre dagar. Och jag har betydligt svårare än mina småbröder att hjälpa varandra med att hitta par. "Där är det andra lejonet" (pekar frenetiskt på en bricka). Hur kan de vara möjligt att de inte är tävlingsmänniskor? Det är ju det släkten är (ö)känd för.
• Att leka spökjagare är mycket populärt. Främst med Mr. M. den Söte. Mr. D. den Starke är mer inne på att köra traktor i slasket. Och de kallar faktiskt sig själva så. Eller har gjort några gånger i alla fall.
• Har upptäckt ett nytt beroendeframkallande spel på datorn. Eller nytt är det ju inte, tvärtom väldigt gammalt. Kallas bejeweled 2 och finns på MSN games om det är nån som känner att de, öööh, behöver, öööh, tidsfördriv. (????) Efter tre omgångar har jag redan kommit till Level 11 och slagit styvmoderns rekord. Nu återstår bara pappas, den missbrukaren som sitter typ varje dag och nördar sig.
• Jag skulle kunna skriva en hel extended om alla upptåg som hittas på här på Norrlandsgatan 6, men det skulle ingen orka läsa. Dessutom måste jag gå och lägga mig nu, eftersom det är en dag imorgon full med äventyr och memoryspel också.

Dagens åsikt: Påskmust är äckligt. Liksom Julmust, Coca-Cola, Pepsi, vad det nu finns mer. Läsk överhuvudtaget. Jag gör uppror. Skäms inte längre för att jag hellre dricker vatten. Jag kan leva med ännu en töntstämpel. Jag menar, jag har ju redan typ femtio så vad gör en till för skillnad.

Mitt liv krympte just en vecka

Jag har inbillat mig att vi har tre veckors revision efter påsklovet innan the dreaded exams.
Har varit helt säker på det, lagt upp min studieplan utefter det och tänkt "det här fixar jag på tre veckor."
Utan minsta tanke på att titta i kalendern en extra gång, bara för att jag inte hade minsta tanke på att det kunde vara något annat än tre veckor.
Igår, onsdag den åttonde april tvåtusennio (som för övrigt var samma dag som guldet bärgades dit det hör hemma): Upptäcker att det bara är TVÅ veckors revision efter påsklovet innan exams. Som plötsligt blev hundra gånger mer dreaded.

Roligt påsklov jag kommer få med min finfina framförhållning. Får väl sätta mig i nån igloo och be isbjörnarna att förhöra mig på Bismarcks domestic policies och kalla krigets alla skeden. Pingvinerna kanske vill göra chi-square tests och derivatives med mig. Har jag tur finns där någon eskimå som talar franska, eller en ren med fantastiska kemikunskaper om.. Ja, vad jag nu måste kunna i kemin.

Dagens i-landsproblem: Alla snälla lärare som ska baka kakor och bjuda en på godis som tack för två pluggiga men ack så fina år. Fionas übergoda mockarutor/kärleksmums/brownies/vad-de-nu-kallas tur idag, plus lite extra choklad eftersom man var bäst och vann The Great IB2 Challenge (och vi som trodde det var exams, men nejnej, Fionas Kugg-och-fakta-frågesport var visst mer challenging). Sockerkoma är inte att leka med, lika lite som paltkoma.

3-1.. Ett inlägg som inte alls kommer ägnas åt hockey

Ekvationen för mitt liv just nu (och (nästan) alltid annars också):
Mycket att göra + lite tid --> lite gjort + mycket ångest
The limiting reactant är onekligen tid. Jag behöver inte ens göra en calculation. Annat än dumma kemi reaktioner med coefficients det.

Dagens sorg: Sista NG-mötet. Så sorgligt. Jag kunde inte ens klara av att komma i tid, denna sista gång liksom.
Jag vill inte sluta skolan.

Hon kan ha fått viss hjälp

Detta mail fick jag alldeles nyss av min åttaåriga syster. Läs och njut av den makalösa språkupplevelsen.

Snart påsk

Hej Hanna
Jag mår bra. Hur mår du? Jag har kul på skolan. Jag har varit med i lilla vasaloppet. Det gick bra, jag fick en medalj. Har du vunnit något?
Hej då!
Vi ses snart.
MARGUERITE

Apropå familjer: Vad ger man sin pappa i 50-årspresent? Besöket närmar sig med stormsteg och jag är både tom på idéer och utan budget.

HJÄLP!!!

Dagens diagnos: Procrastination.

Procrastination is a behavior which is characterized by deferment of actions or tasks to a later time. Psychologists often cite procrastination as a mechanism for coping with the anxiety associated with starting or completing any task or decision. Psychology researchers also have three criteria they use to categorize procrastination. For a behavior to be classified as procrastination, it must be counterproductive, needless, and delaying.

For an individual, procrastination may result in stress, a sense of guilt, the loss of personal productivity, the creation of crisis and the disapproval of others for not fulfilling one's responsibilities or commitments. These combined feelings can promote further procrastination. While it is normal for people to procrastinate to some degree, it becomes a problem when it impedes normal functioning. Chronic procrastination may be a sign of an underlying psychological or physiological disorder.

Kan man få behandling för det här?