Jag längtar nästan så att det gör ont

JAG SKA SPELA VOLLEYBOLL IDAG!!!

Bara cirka 15 timmar kvar.

Du du du du... what to do...

Hjälp?

Jag har allvarliga problem att få ihop min tid. Vid sidan av allt som har med att få iväg barnen till skolan och komma till min egen skola och så vidare så finns det en annan mycket pressing concern. Och det stavas jullovet.

Planen var som följer:

19 december: Från Paris till Karlstad via Oslo för mini-julafton och ompackning.

20 december: Till vita vita kalla kalla underbara underbara Norrland.

26 december: Retur till Karlstad.

27 december: RE-UNION!

2/3 januari: Retur till Paris.

Övriga dagar till förfogande för saker som hör jullov till.

Men så ändrades datumet för re-union vilket betyder att planen måste omstruktureras.

Möjlig lösning 1: Kombinerad flyg-tåg-retur till Karlstad från Norrland 13.30 den 26 december, framme 22.15.

Möjlig lösning 2: Kombinerad buss-tåg retur till Karlstad från Norrland start 17.55 den 25 december, framme 11.30 den 26 december. Sovvagn och två byten. Grymt kallt, grymt osovbart, grymt ofrestande.

Ursäkta om jag låter bitter.

Gott hela veckan lång - så rättfärdigar du det

Måndag: Att ha en ny vecka full av arbete framför sig kräver lite uppmuntran så att man inte kryper in under täcket igen.

Tisdag: Man måste ju belöna sig själv för att man klarade första dagen. För att keepa up the good work som allas vår Eva Math-is-not-hard-ju-are-all-så-klever skulle säga.

Onsdag: Lill-lördag. Behöver ej sägas mer.

Torsdag: En dag kvar - det gjorde man bra som klarade sig igenom alla tuffa dagar.

Fredag: HELGEN BÖRJAR! Det måste firas.

Lördag: FORTFARANDE HELG! Det måste firas.

Söndag: Helgen är snart slut. Lösning: tröstät så känns det bättre och ger krafter till morgondagen.

Man skulle önska att veckan hade fler dagar...

Dagens hyllning: http://www.latest-episode.net/ - för alla människor som lever i exil i länder där de dubbar allt. (Alternativt folk med skogsteve också). Värt att hålla på i nära två timmar med att installera, avinstallera, installera om (...) Mycket värt.

En skogsstig och en snabb galopp.. Tanken får mig nästan att gråta.

På mindre än en vecka har båda tjejerna haft läxor (de två som har läxor alltså, inte ens Frankrike är så grymt att skolan ger en fyraåring läxor) som handlade om hästar och ridning. Det är nog första gången jag blivit sentimental vid tanken på en hovkrats. För att inte tala om att mocka. Nej, jag är inte normal. Vem saknar att krafsa/skotta skit liksom?

För er som inte visste det innan var jag en tvättäkta hästtjej när jag var mindre. Mitt rum och mina skolböcker gnäggade, allt (ALLT) gick i hästtema: väggarna täcktes till varje centimeter av affischer, i bokhyllan kunde man finna böcker om Britta och hennes hästar, Klara och hennes hästar, Wendy och hennes hästar (ja ni fattar), musmattan, pennskrinet och väckarklockan hade alla hästsymboler (mamma satte stopp när jag ville ha en häst istället för en säng..). Varje vecka avgick min cykel från Abborrvägen 98 till Kilene och Hammarös ridhus. Favoriten var en grå ponny som hette Mystik som alltför många ville ha så vissa hemska dagar var jag tvungen att rida någon annan.

Vissa saker ångrar man att man gör (som att sluta rida). Andra ångrar man att man inte gör (som att fortsätta rida).

Dagens prioritering: Catch-up med Grey's Housewives istället för en promenad.

Lycka

Att gå i strilande oktoberregn nynnandes på jullåtar med egenbakade chokladbollar i magen.

Bilder i singular ej plural

För att göra den härsidan lite roligare tänkte jag att jag skulle lägga upp lite bilder. Det finns ju också de som inte har Fejsbok som kanske skulle vilja se... (Så ja Liv, känn dig hedrad) Fast mest för att göra den roligare såklart.My girls i Tripp Trapp Trull-form. Från vänster: Emelie (4), Charlotte (7), Louise (9). Lägg märke till att de alla har Converseskor på fossingarna. De tyckte själva att det var så roligt att de ville ta ett kort. Och roligare att säga än det gamla uttjatade cheeeeese.

Dock så bråkar datorn såklart med mig och vägrar lägga upp fler. Jag tror det är the law of the Universe att jag måste ha minst ett teknikproblem att svära åt, annars rubbas balansen. Det har säkert något med dragningskraft att göra. Gravitation - ni vet det där som håller människor kvar nere på jorden. Kanske funkar både bokstavligt och bildligt. Vad vet jag, huvudsaken är ju att Universum finns kvar ett tag till. Jag kan offra lite svärord och knutna nävar åt att behålla dess balans. Jag känner mig nästan lite viktig.

För övrigt är jag så trött man kan bli och ska nu sluta filosofera (flumma) och sno lite picknick-mat från la familia. À tout à l'heure!

Sagan om Internets Återkomst

Jag tror knappt mina ögon. Klockorna slutar gå, jorden slutar snurra, hela världen står stilla och gapar, [fler töntiga uttryck], ingen kan tro på vad de ser.

Längst ner på skärmen där två små rutor är sådär datorkonstnärligt interconnectade finns inte längre ett rött kryss, inte heller en gul trekant. Det finns.

En blå plupp!

Det är ingen överdrift att säga att nävar har knutits (men ej slagits trots viljan), läppar har format svärord (och ibland uttalat) och hjärnan har värkt av utmattning för att förhindra slag och svärord i den mån den har kunnat, under många långa timmar som har blivit till dagar och veckor (tre för att vara exakt, give or take några dagar) under supervision av oförstående tankar som har gränsat till paranoida sådana.

Mirakel sker. Ibland kommer de i form av blå pluppar.

Annars så har jag det bra och är som vanligt inte särskilt normal.

Jag fortsätter min blixt efterom jag är för lat för att lämna in datorn till någon som kanske möjligen skulle kunna fixa den (mina förhoppningar vad gäller teknik är generellt sett alltid låga vad det än gäller för typ av teknik. Teknik som teknik liksom), så det kanske är dags för någon form av uppdatering.

Helgen som var gick till på följande vis.
Fredag: Jobb, utgång, crêpes, filminspelningar. Mer kan jag inte avslöja, det är top secret information, man kan ju för sjutton hamna i fängelse för förräderi vet ni väl.
Lördag: Fruktfrukost i park (en liten croissant slank ner också..), institutdiss (grrr, inte öppet.. jag blir trött på detta landet ibland), vietnamesmat (som betalades med en mycket stor (!!) mynthög, men vad ska man egentligen med tio miljoner femöringar till?), barnvakt = film och godis.
Söndag: Väckning: ungskrik (Note to self: skaffa öronproppar snarast), undvikande av franskaläxa, svenska kyrkans au pair-träff, restaurangmatsfynd i Montmartre, näst intill medvetslöshet på grund av oförståelsebar franskaläxa.

(Angående det där om att Mårten skulle vara stolt över mig (jag kanske inte borde berätta detta men.. man måste ju stå för det man gör), så gick det till såhär.
Det är natt, jag ligger i min säng, tankarna vandrar, kommer så småningom in på amerikanska presidenter (fråga mig inte hur för det minns jag inte) och efter det följde denna tankekedja:
Ha, jag kan ju nästan alla på 1900-talet fram till nu! Förutom de i början, men efter Roosevelt (1933-1945. Nej, jag slog inte upp det) i alla fall, och så Wilson under första världskriget, och Hoover nån gång efter honom.. Men det måste väl vara en till innan Roosevelt? Hoover och nån mer.. Hm, jaja, men whatever, Roosevelt, Truman, Eisenhower, Kennedy.. men.. efter Kennedy kom.. Jack.. nej det hette han inte, C nånting.. nej.. John, nej.. han som var typ Mårtens favorit.. han med credibility gap och massa konstiga citat.. (5 minuters vevande fram och tillbaka med alla möjliga namn och bokstäver, men inget känns riktigt rätt) åh, varför kan jag inte komma på det! Efter det är det i alla fall Nixon, Ford, Carter (eller var det tvärtom, jag blandar alltid ihop dem..) Reagan, Bush (den äldre) Clinton, Bush (den yngre, eller.. ja), Obama. MEN VAD HETTE HAN EFTER KENNEDY???
Några minuter till går, jag försöker föra över tankarna på annat, men det är stört omöjligt. Till slut reser jag mig ur sängen, går och sätter på datorn, googlar american presidents list, klickar vidare till Wikipedia, scrollar ner drygt hundra år, ser: Lyndon B Johnson lysa med neonlykta. Scrollar uppåt femtio-sextio år, läser igenom 1900-talets land of the free-makthavare, gör en snabb memorering, stänger av burken och går och lägger mig igen. Somnar halvt stolt (hade ju rätt på Ford, Carter..), halvt medvetslös (barnförbjuden timme), helt medveten om vilken otrolig nörd jag är. Blame it on the Mårten säger jag.)

Dagens tumme-ur-handen: Skickade äntligen iväg CSN-ansökningen så nu får vi se om det blir något studiebidrag eller inte. Skulle ju vara kul för min ekonomi.