Glad (Annorlunda) Påsk!

Som jag tidigare har nämnt så är Frankrike i många aspekter ett mystiskt land. Till exempel så är man inte ledig på långfredagen. Nej, led Jesus så ska väl alla andra också lida antar jag. Men man kan ju vara tacksam över att man slipper spikas upp på ett kors ändå. Åtminstone inte bokstavligt.

En flygplats, en tågstation och två kära återseenden senare skrotades traditionell påskmat och tacos var ett faktum. Ett kärt återseende i sig själv skulle man kunna säga. Det är väl lika bra att göra det man tycker bäst om när man ska fira ändå. Och jag fick ett ägg av min lärare idag på franskan så det är lugnt med påsk-spiriten. Och jag åt det! Det kokta ägget! Jag brukar i vanliga fall nöja mig med att det finns där på bordet till allmän beskådan och andras uppätning, men kunde ju inte gärna säga nej när jag blev bjuden. Som den svensk jag är. Och jag ska erkänna, det var ju inte jättegott, men inte jätteäckligt heller. Så då kan jag börja lära mig tycka om det också. (Det är värre med oliverna. Varför ska nåt så vidunderligt äckligt få finnas?) Och jag saknade inte ens godiset! Inte överdrivet mycket i alla fall. Eller det är vad jag intalar mig.

I övrigt så har denna påskhelg bestått av att leka turistguide, försöka göra crêpes, sova för lite, åka fast i metron för olaglig biljett, ta tårdrypande (nej okej, men det kändes i maggropen) farväl av 25 euro till metrovakten, bli patriotisk av att höra ABBA på dansklubb, cykla hem klockan fyra på natten, prata sönder tungan, bestämma att skoköp är fruktansvärt nödvändigt, önska att pengar var lite mer som bark och växte på träd, använt paraply som skydd för både regn och hagel, inse att jag inte kommer hinna göra allt som "ska" göras på den återstående tiden här, göra matlagningsversionen av all-in (man måste vara pragmatisk när skafferiet och kylen liknar mitt huvud när någon pratar om kärnfysik (tomt alltså), för övrigt en mycket användbar egenskap som au pair när familjen inte handlar), ignorera den ständigt krypande framtidsångesten, samt ha det väldigt, väldigt trevligt. (Händelser ej i någon som helst ordning, varken kronologisk, gillande-nivå eller någon annan om man nu kan ha någon. Inte ens dag för dag. Ibland är det bara skönt att vara ologisk, okej?) En synnerligen lyckad helg.

Förutom metrokontrollen alltså. Den var bara synnerligen uppretande.