Stackars bankkonto. Det kan inte vara lätt att vara livegen.

Jag vet att detta kommer låta oerhört materialistiskt och så politiskt inkorrekt att jag måste nypa mig själv riktigt riktigt hårt i nackskinnet för att kolla så att jag inte drömmer för att veta att jag verkligen säger det.

Men jag blir faktiskt lycklig av att komma ut ur en affär med en tung påse.

Ångestfylld ja, men ändå lycklig. Man måste ju fokusera på det positiva.

Fast strumpor gills inte. Nån måtta får det väl ändå vara liksom.

(Och för övrigt så har jag så mycket utgifter på schemat framöver att kontot ifråga antagligen kommer försöka rymma, så jag har satt in extra säkerhetspersonal. Daniel och Victoria har inget att komma med jämfört med mina åtgärder vill jag bara säga. Inte för att skryta alltså, men det är rena rama Alcatraz.)