E18, take me home

Om tre timmar och tio minuter går min buss till Karlstad. Jag sitter i pyjamas. Väskan är väldigt opackad.

Men jag har i alla fall ätit frukost. Och borstat tänderna.

Oslo, Norge - reflektioner på ett tidigt stadium

Nu när ett nytt liv börjar så ska bloggen ges en chans att få följa med. På ett lite fripassagerar-manér, sådär lagom nonchalant. Det kan hända att kaptenen (förnuftet) upptäcker att det finns bättre saker att ägna sin tid åt än att förse sådana snyltare och bestämmer sig för att kasta honom överbord i fjorden. Men, den dagen den sorgen.

Låt oss inte fördjupa oss i något symboliskt ordkrig med oss själva. Alors, till reflektionerna.

1. Jag och Liv delar på 30 kvadratmeter, typ halva nedervåningen av en villa. Det är trångt. För vi har bara en garderob. Och jag har, enligt Liv, för mycket kläder. Har ni hört på maken, jag var under the impression att sådant inte kunde förekomma. Men man har tydligen olika syn på världen. Som tur är har vi en massa bokhyllor så kläderna får plats ändå.

2. Liv har däremot med mer skor än jag. För fem myror är fler än fyra elefanter. Jag antar att det på så vis är tur att sommaren är slut så att jag tog farväl av sandalerna och att vintern är tillräckligt långt borta för att stövlarna skulle nedprioriteras för första flyttlasset. Jag räknar alltså inte med att ställningen i sko-cupen kommer att stå fast på detta vis. Tur är väl det, jag som är så dålig förlorare.

3. Skåpen är fyllda med väldigt mycket torrvaror och konserver. Frysen med kyckling, köttfärs och grönsaker. Och två laxfiléer som jag ska äta nån gång i min ensamhet utan den kräsna fröken Hector. Kylen. Inte tom, men definitivt inte välfylld. Ska man leva sparsamt (snålare än Scrooge) så ska man. Njut av mjölken så länge den varar. Det är ju liksom common knowledge att oljan har gett norrbaggarna nåt fel på hjärnan så att de har bestämt att allt ska vara snuskigt obilligt.

4. Vi bor i ett fint område. Villor, barnfamiljer, bankdirektörer. Tur att man har vanan inne av att känna sig malplacerad. Jag undrar vart slumkvarteren ligger. Om dom nu har några. Och det är inte svårt att bli lite småkär i arkitekturen. Känns som Sverige fast... renare. Utsikten över fjorden är inte direkt ful heller.

5. Nej, jag har inte fått något jobb än. Var till skatteverket idag och ansökte om norskt personnummer. Det ska komma om 3-4 veckor. Haaapp. Tack för den byråkratin. Men imorgon blir det bemanningsföretags-stalking. Håll tummarna för progress, jag behövert!

6. Igår när jag skulle duscha uppstod ett problem. Hyresvärden hade inte talat om hur man ändrade från badkarskranen till duschslangen. Jag vred och vände, vred mer, kallade på hjälp i form av min snarkande och icke-grönsakskonsumerande room mate, som vred och vände och vred lite mer. Nepp, inget vatten ur duschslangen. "Jaja, jag får väl bada då." Kanske ska nämna att det inte var något vanligt badkar. Det var än sån där som låter lite japanskt. Eller ja, nåt exotiskt i alla fall. Kan meddela att bubblorna fungerade alldeles utmärkt.

7. Om någon nu missade eller inte riktigt förstod så har vi alltså, i vår 30 kvadratmeters lägenhet med en garderob, i badrummet EN JACUZZI!

8. Jag vet inte om ni förstod det här, men. Vi. Har. Alltså. En. Jacuzzi.

9. Jag vill också be en stilla (nej förresten, gör den synnerligen kraftfull, våldsam om så behövs) bön för min dator. Ytterligare kommentarer borde vara överflödiga.

10. Nämnde jag jacuzzin? Hm, jo det gjorde jag nog.

Allt från fripassageraren på färjan Hanna i Oslo för denna gången. Återkommer när något finns att rapportera. Som ett jobb. Eller hot om utvisning. Stay tuned helt enkelt.

HEMMA

För det överkomliga priset av 15 euro för en extra incheckad väska, den ignorerbara smärtan i hela kroppen efter att ha släpat på (enligt den mycket tillförlitliga vågen) 48 kilo runt halva Paris och de konstiga blickarna från folk under flygningen och väntan på bagaget när jag titt som tätt sprack upp i ett fånleende version barn på julafton vid tanken på att rubriken snart skulle bli sanning, så avklarades hemfärden.

Ville bara uppdatera så att ingen oroar sig över strejker eller flygkrascher eller borttappat bagage.

Happiness.

Krig är en synonym

Det är rea.

Jag återkommer. Kanske. Om jag inte dör i en skyttegrav på Zara.

Paris - en sammanfattning

Nu har jag en vecka kvar att spendera i detta land, denna stad, med detta folk. Som alla stora bloggare tänker jag summera detta enligt mallen: underrubriker som börjar med samma ord med efterföljande punkter, pedagogiskt och fint.

Vad jag kommer att sakna

• Atmosfären, vi är liksom i PARIS! Inte så konstigt att det ligger glädje i luften 24 timmar om dygnet eftersom det händer någonting 24 timmar om dygnet.
• Strosa runt på gatorna och se saker man aldrig sett förut.
• Strosa runt på gatorna och då och då känna igen sig. Helt plötsligt så sticker Notre Dame fram huvudet ungefär.
• Ta en glass och sätta sig på Seines kaj, vinka till turistbåtarna och fortfarande känna en grym lättnad när det blåser i solnedgångstimmen. Fira midsommar och födelsedag vid Invalides och skrika åt de plötsligt igångsatta vattenspridarna. Titta på VM-fotboll vid Trocadero med Eiffeltornet bakom storbildsskärmen.
• Raka puckar inget baktal, man säger det man vill och är inte så rädd för vad andra ska tycka hela tiden.
• Shoppingeeeeennnn. Möjligheterna är ungefär 1 miljon gånger större än i Karlstad.
• Crêpes Nutella Banan.
• Folk jag lärt känna. Vilket till största delen är folk från andra länder än la France men strunt samma.

Vad jag INTE kommer att sakna

• Transport(o)möjligheterna. Bussar som slutar gå klockan nio på kvällen (och sju på söndagar, då det också är ett gap mellan tolv och fyra mitt på dagen), två cyklar stulna på två veckor, stopplikt är ett skämt, köra om kan man väl göra när man vill?, ugnsvarm RER och metro, och så vidare osv osv.
• Strejkerna. Ni FÖRSTÖR för vanligt hederligt folk!
• Byråkratin. Pappers-maniacs.
• Vintern. Med eller utan snö så är det inget jag vill uppleva igen för det var så KALLT och FUKTIGT och JOBBIGT att göra någonting överhuvudtaget. Inte för att man kunde göra någonting eftersom all transportpersonal strejkade på grund av den två decimeter höga snön.
• Alla äckel som visslar, vinkar, blinkar, kommenterar, tafsar, klänger, etc etc. Det finns tillfällen då man SKA vara reserverad. Av ren hövlighet om man har några hjärnceller att förstå sig på sådant med.
• Att vara hemma men ändå inte. Att försöka passa in när det är omöjligt.
• Mitt jobb. Vilket i och för sig inte hör till saken men det är min blogg så jag gör som jag vill.

Vad jag ser fram emot

• En macka med keso och kaviar, fil (!!), lingongrova, tunnbröd, mjölk.... Bröd och mejeriprodukter alltså. Baguette och pastöriserad mjölk är väldigt slagbart.
• Att komma hem. Att vara hemma, ta vad man vill ur kylskåpet, gå och komma som man vill. Göra. Precis. Vad. Man. Vill.
• Att kunna låsa cykeln utan rädsla för att den ska vara stulen när man kommer tillbaka. Och att om man inte har någon cykel och det inte går några bussar be om skjuts/ta bilen.
• BILEN!
• Cykel med pakethållare!
• Folket. Speciella människor och i ren allmänhet. Jag är svensk. Låt så vara att det är synonymt med reserverad.

Vad jag fasar över

• Sabbatsåret är över men jag är inte klar med sabbatstänkandet. Ångest är bara förnamnet.
• Min engelska har blivit ganska ringrostig, för att underdriva.
• Jag kommer att bli så rastlös. En vecka efter hemkomst: Jaha, var är min fullspäckade underbara helg? (Detta är alltså en indirekt befallning till alla jag känner att planera så mycket att jag inte hinner tänka så.)

Vad jag har lärt mig

• Jag är envis som gatan men har inget tålamod med andra människor.
• Jag ska därför inte heller jobba med barn.
• Franska är världens svåraste språk och den som påstår något ska ha en stor fet käftsmäll.

Vad någon i Scrubs skulle säga

• What has two thumbs and still doesn't care? Bob Kelso.
• Goodbye-five!

"Där är Eiffeltornet, ser du?!" Nääääääeee.. .

Mamma kom och hälsade på i helgen. Vi drack Paris godaste varma choklad (den femton meter långa kön är bevis), åkte båt på Paris kändaste flod, väntade på Paris segaste taxibolag (i en timme och tjugo minuter, sen ringdes ett annat), besteg Paris högsta byggnad (två av tre våningar till fots), gick på Paris fräschaste toalett, vandrade i Paris största skog och åt Paris godaste glass (två gånger).

Har även ätit gåslever, kalkonschnitzel, musslor, boeuf bourgignon, tarte aux pommes, några crepes och en massa pommes frites.

Och gått vilse. Två gånger. Det är kvalitetsguidning det.

Mission Impossible

Tittar på garderoberna. Tittar på badrumsskåpet. Tittar på väskorna. Tittar på vågen.

Tom Cruise, släng dig i väggen.

(Note to alla studenter: GRATTIS!)

Att lyfta och landa

Om exakt en månad sitter jag i ett flygplan. DY1495 landar 22.55. Om. En. Månad.

En.

Månad.

1.

Frågan är: är det för överdrivet att lägga sig ner på Gardermoens mark flat down på magen med munnen först (utan tunga dock, någon måtta får det väl ändå vara) och sedan lyfta armarna mot himlen (nej, jag har inte konverterat till islam), eller ska jag vänta till gränsen, stanna bilen och utföra ovan nämnda procedur?

Kanske rentav håller mig ända hem.

Men allt detta är förstås under förutsättningen att de franska medborgarna inte sätter igång en strejk på grund av för mycket sol eller så. Jobbigt att flyga i värme liksom. Motorerna kanske brinner upp.